Om knappt 12 timmar går starten för det fjärde nummerlappseventet i Mitsubichi MTB Challenge. Ränneslättsturen i småländska Eksjö. Och jag har haft den ultimata uppladdningen i veckan. Sovit 8-9 timmar per natt. Haft det sådär härligt sommarlugnt på jobbet, och kunnat ta avslappnande fikapauser (say whaaaaat). Pillat mig i naveln och sträck-kollat serier på kvällarna. Tränat enligt schemat däremellan, och vilat enligt plan. När fredagen närmare sig packade jag min väska inför avfärd mot Eksjö lördag morgon. Jag ville vara på plats i god tid för att kunna köra igenom centrala delar av banan. Känna in tävlingen i lugn och ro så att säga. Underlaget, knixiga partier, status i terrängen. Jag hade en sådan där extra bra natts sömn till idag. När jag hade checkat banan idag såg jag till att stretcha lätt, fixa iordning cykeln och hämta nummerlappen. Avnjöt därefter en riktig gourmetmiddag på stadshotellet ihop med några bekanta som är här och ska tävla. Nu tidig sänggång. Skönt. 

Du som känner mig har redan genomskådat att allting ovan var ljug. Förutom att tävlingen går i Eksjö, det är faktiskt sant. Men låt oss börja om. 


Ser ju riktigt trevlig ut den där Smålands-turen. Foto: Oscar Ekstam/Långloppscupen. 

Om nästan exakt 12 timmar går den fjärde deltävlingen i Mitsubichi MTB Challenge av stapeln. Ränneslättsturen i småländska Eksjö. Och jag har haft en sådär bra uppladdning i veckan. Sovit 6-7 timmar per natt. Haft det lite oväntat hetsigt på jobbet till följd av att min chef tagit (extremt välförtjänt) semester och vi sedan tidigare är en kvinna kort. Det har känts lite som ett TV-spel där det konstant dyker upp en ny grej så fort man fightat ner den förra. Kanske för att många går på semester nu, och liksom vill få klart. Händerna har fortsatt strulat, så har vilat dem så mycket som möjligt. Jag har cyklat sporadiskt, typ till och från jobbet, förutom härlig tur med Velo & Oxygen i tisdags (en serie guidade MTB-turer jag fått äran att hålla i tillsammans med Jesper Lundqvist under sommaren). Övrig tid har lagt på att planera en möhippa för en av mina närmaste vänner. Jäklarns vad mycket det är att tänka på! Fredagskvällen ägnades åt en fyratimmars-handling, och i morse var det skarpt läge när hippan inleddes med brunch hos mig. En graffittikurs och många skratt senare damp jag ner hemma med speedat huvud för att tvätta cykel, hämta hyrbil och panikpacka. Bilkörning medelst kaffe. En pastasallad från random bensinmack blev dagens gourmetmiddag, och nu har jag preciiis landat på stadshotellet i Eksjö. Och snart ska jag sova några välbehövliga timmar innan start. 



Och vet ni vad? Den dagen jag önskar att byta dagens uppladdning mot ljus-versionen ovan, då får ni rycka mig i örat. För precis exakt såsom den här veckan har varit, så är livet. Åtminstone om jag får välja. Det har sina upp- och nedgångar, sina vardagsutmaningar, sitt ibland lite maxade tempo. Men det har framförallt underbara människor, som är värda endast det bästa. Och när vi efter dagens hippa fick se hur hennes lycka och uppskattning liksom fick hela henne inklusive korv-med-bröd-dräkt att lyfta från golvet. Då finns ingenting viktigare än vänskap och kärlek. Och med risk för dubbelmoral nu. Men när de vännerna dessutom ger en dispens och tycker att det är okej att avvika från slutet av möhippan ”för att de där tävlingarna är viktiga för dig”. Då känns det ganska överkomligt att inte ha provkört tävlingsbanan. Och Malin – tack för att vi fick kidnappa dig idag!

Från Lida Loop. Som gjorde skäl för sitt namn! Foto: Ulf Öjebo

Men när tusan ska hon sova då, tänker du? Jo, snart. Om Ränneslättsturen i Eksjö har jag enbart hört positiva ord. Banan ska vara schveinigt fin, och i tävlingsarrangörens uppladdning utlovas 50 % stig/skogsbilväg (YEEEEES!). Dessutom ska terrängen vara förhållandevis torr, även om jag tror det först när jag ser det med tanke på vattenfestivalen de drog av härnere i fredags.  Så hur känns kropp och knopp? Med tanke på ovan är svaret ”oklart”. Till skillnad från inför Lida Loop, som blev lite av en besvikelse då framförallt huvudet inte var med (slutade 6:a, och ville lite mer än så), försöker jag intala mig att inte ha så stora förväntningar. Kanske fick jag lite hybris efter de två första deltävlingarna och tillhörande andraplatser. Samtidigt – visst måste en få sikta högt? Annars blir det ju inte mycket av. 

Ni som hört Sara Sjöströms sommarprat vet var jag är på väg. Hennes teori, som känns oerhört vettig, handlade om vikten av att få överraska sig själv. För att hålla liv i motivation och driv. Därför håller hon sina egna förväntningar nere, för att förhoppningsvis kunna känna att hon överträffade dem. Tyckte det lät vettigt på nåt sätt. Inga övriga paralleller till Sara Sjöström här, men nog tusan känns det som att hon om någon lär ha en mental träningsplan att inspireras av. Imorgon väntar Ränneslättsturen, aningen mindre än Saras nummerlappsevent. Men de fjärilar jag har i magen innan start verkar inte fatta skillnaden mellan OS och lokala cykellopp. De fladdrar likt förbaskat lika vilt ändå. 

Ränneslättsturen – siffror och mål
Längd: 78 km
Antal höjdmeter: ca 700 hm
Mål D30: topp-5 (9 anmälda)
Mål totalt (alla damklasser): topp-15 (41 anmälda i damklasserna)
Mål Långloppscupen totalen (D30): topp-3 (plats 1 efter tre omgångar)
Livspepp-mål: att ta mig i mål utan incidenter, och känna ”JIHAAAA VAD KUUUUL!”


Då kör vi igen - hepp hepp!

/Hanna

PS. Kuligt nog har jag lyckats hamna på översta raden i cupens poängställning för D30. Tveksamt om det håller i sig efter morgondagen, men det är värt att uppmärksamma innan dess! DS.