Äntligen ska jag få cykla mountainbike hemma. Det är inte riktigt sant, men från Faluns horisont är ändå Billingen och Skövde tillräckligt nära mitt födelse-BB i Mariestad för att kännas hemtamt. Det hade jag aldrig sagt när jag bodde där!
Det har blivit några lopp på Billingen genom åren. Många har fallit i glömska, men det första minns jag för evigt: Bernt Johanssons fyradagarslopp!
Det var i början av den första, stora mountainbikeboomen på 1990-talet. Bernt Johansson hade avslutat sin proffskarriär i Italien, flyttat hem till Tidavad och börjat springa. Efter en tung start, där korta ljumskmuskler tvingades lära sig att sträcka ut, blev det bra fart på hans löparben också. Det var i det läget han testade mountainbike – och blev frälst.
Våra lopp var mesiga
Med rötterna i landsvägscykling, vilket var ganska få av oss som hade vid den tiden, var Bernt van vid tävlingar som pågick flera dagar. Han tyckte nog att det var lite mesigt att bara ha en tävlingsdag i veckan.
När ingen av den tidens arrangörer tände på Bernts idé om ett etapplopp bestämde han sig för att driva igenom den på hemmaplan, det vill säga i Mariestad och Skövde. Bernt bodde då kvar hemma i Tidavad, ett litet samhälle nästan mitt emellan de båda städerna.
Upplägget blev så småningom start med ett varvlopp utanför Mariestad, följt av ett långlopp från Mariestad med mål på Billingen. Nästa dag startade vi på Billingen och gick i mål i Mariestad för att avsluta den fjärde tävlingsdagen med ytterligare ett varvlopp.
Fötterna fast på riktigt
Jag minns inte hur många hundra deltagare vi blev, men fascinerades av bredden. Mountainbike var nytt och spännande och folk kom på de cyklar de hade. Utbudet var väldigt begränsat och varken aluminium eller kolfiber existerade. Vi var några få som hade SPD-pedaler, men de flesta hade antingen traditionella pedaler eller racercykelpedaler, med remmar som fixerade fötterna. Lite obehagliga i skogen, som jag minns det ;)
Bernt hade själv dragit banan och hittat många fina stigar och en hel del sevärdheter längs banan. Det gick kanske lite fort på slutet och det uppstod en del konflikter med andra intressen. På en del håll försvann banmarkeringarna natten före tävlingen och när Länsstyrelsen upptäckte att banan gick genom ett naturreservat blev det lite taskig stämning.
Men vi som deltog hade väldigt kul.
Dessutom resulterade några hundra däckspår genom ett naturreservat i en av de första seriösa undersökningarna av hur skogscykling påverkar naturen. Trots att det var fuktigt i marken när tävlingen gick syntes det nästan inga spår redan några veckor efteråt.
I dag pågår många mountainbikearrangemang i flera dagar, men då handlar det mest om att ungdomsklasserna fått en egen tävlingsdag. Det är knappast någon som kör etapplopp enligt Bernt Johanssons upplägg.
Det är kanske dags för en ny mountainbikefestival?
Billingen blir en höjdare
För mig personligen blir det höjdare att komma tillbaka till Billingen. I år handlar det inte bara om att komma hem utan minst lika mycket att testa vad vinterns träning hos Toppfysik ger för resultat.
Dessutom har lite gamla kompisar från Mariestad lovat att komma och heja. Vi har klassträff dagen före tävlingen. Då är det 64 år sedan vi träffades första gången. Jag har redan lovat klasskamraterna att de inte ska behöva skämmas för mig.
Stylad för Billingeracet – för det blir väl vårvärme nu?