Att korsa mållinjen som tredje dam i D40 var så långt över mina förväntningar för dagen så det går inte att beskriva. Men störst av allt för mig var att Axel, ensam och med bravur tog sig igenom sin 38 kilometer långa bana. Hur han hade kört om minst 100 herrar i startbacken och sedan tyckt att allt varit lätt och kul hela vägen till mål. Han körde första loopen under två timmar och hade tredje tid i klassen. Tiden är oviktig, men känslan och att det var roligt betyder allt. För mammahjärtat var det nervöst att själv trampa iväg, vetandes att han inte skulle kunna ringa mig om det hände något. 

För egen del var en start osäker in i det sista. Vi har haft så höga halter pollen i Skåne så det ligger ett gult damm på allting. Vi har inte heller haft något regn på veckor som sköljt luften. Tränar jag inne funkar det fint, men kör jag hårt ute kommer konsekvensen som ett brev på posten. Snor, halsont, svullna ögon, men värsta av allt - känslan i kroppen av att vara sjuk. På fredagen mätte kroppstemperaturen 37,6. Benen funkar bra, men jag kan inte alls hantera mjölksyra. Det gäller att konstant ligga under nivån där mjölksyran kommer. 

Efter tre år utan långloppscupen så var längtan enorm. Det kändes ovant att plocka fram alla tävlingsprylar och jag var rädd att jag glömt något när vi lämnade Skåne på fredagseftermiddagen. Vi var framme i Skövde strax efter klockan 18 och styrde direkt mot Billingen och nummerlappsutdelningen. Sprang på både Petra Kjellberg och Malin Kågström. Så himla härligt att få ses igen. Efter det blev det pizzastopp innan incheckningen på boendet. 

På lördagen var det en lite nervös känsla i luften. Jag hade vaknat med 37,6 i temperatur och kände mig lite opepp när vi packade ihop oss. Kroppen kändes seg. Bestämde mig för att starta och försöka ligga under mjölksyrenivå. Hann hälsa på lite fler tjejer innan starten och det märks att alla är pepp på att äntligen få tävla igen. 

När starten gick knappade jag in puls på klockan. Såg fältet dras ut rejält och flera tjejer försvinna långt framför. Höll mig ändå till min plan och tog det lugnt. Var näst sist in i grusbacken och där fick jag släppa tanken att köra på puls. Ska man komma upp cyklandes där, då tar man i. Pulsen drog direkt iväg till 190 och jag plockade in ett par tjejer på krönet. När vi kom in på motionsspåren slog jag av och försökte få ner pulsen. Det var en fantastisk upplevelse med damstart. Plötsligt slapp jag vara omringad av hetsiga motionärer på stigarna och jag kunde enkelt välja precis det spår jag ville. Jag som alltid haft svårt för första loopen på Billingeracet tog mig nu igenom den utan fotisättningar och med en grym känsla. Att köra i distansintensitet gör ju också att man faktiskt hinner se omgivningen. Ut på banvallen var vi tre damer. Tempot var sansat och jag gick upp i front en hel del. Slätdrag kan ju vara min paradgren och pulsen var låg. Passade på att ta lite foto och försökte peppa de andra tjejerna så gott det gick. När vi vek av gruset in på stigarna nerför mot Öglunda släppte jag på. Jag blev snabbt ensam och såg ingen bakom mig. Märkte att hjulet som läckt lite luft blivit väl platt. Trampade lugnt upp för Öglundabacken med ett leende på läpparna. Hejade tillbaka till publiken som hejade hela vägen. Fick några riktigt peppande ord av Erik Åkessons mamma. Väl uppe tittade jag bak och såg ingen. Plockade av vätskeryggan och fipplade upp pumpen. Stannade och drog i mer luft i däcket och trampade vidare. Jag hade bra rull på asfalten och när vi svängde in på gruset igen sig jag ingen bakom mig. Strax innan varvning blev jag passerad av herrtäten. Otroligt snyggt skött av alla som passerade igår. Vilka stjärnor ni är. Kommer vänster, fem stycken. Bra kört! Inte en enda gång var det stökigt. Ett riktigt bra upplägg. 

Inne vid varvning skrek jag efter en pump i den tekniska zonen. En man kom med en rejäl fotpump och jag drog i mer än vad som var optimalt, men jag ville undvika att stanna igen. Blev passerad av en åkare i min klass men visste att jag skulle kunna plocka in försprånget igen. 

Rullade utför mot Rydsslingan med en riktigt go känsla. Bestämde mig för att höja intensiteten lite till. Kom ifatt den andra tjejen, låg någon minut på hjul och gick sedan upp och höjde farten. Blev snabbt ensam igen. Höll ett jämt tempo på stigarna och slog bara ut och höll höger när jag blev passerad av tävlingsherrarna. Efter vätskekontrollen passerar jag en tjej till och höjer farten lite till för att vara säker på att ha lucka. Visste inte ens om hon körde samma klass som jag men ville inte chansa. Kan konstatera att jag slog min egna personbästa på Rydsslingan trots kontrollerad körning. Årets bana var snustorr och vi cyklade genom hav av vitsippor. Jag älskar den här delen av loppet. 

När vi viker ut på asfalten efter cirka 7 mil tänker jag spontant att å nej, det får inte vara slut än. Ge mig mer stig! Tar en gel för att inte gå tom upp mot Billingen. Har därmed fått i mig en liter sportdryck och tre gels under loppet - också det ett slags rekord då jag sällan lyckas med varken drickandet eller ätandet. Går bara lugnt hela vägen upp mot målet. Kan i efterhand se att pulsen uppför strupen i snitt låg på 159. Jag brukar köra distanspass på mellan 160-170 i snittpuls. Rullar i mål på 4:10 och har haft en snittpuls på 143. Jag är pigg, nöjd och på toppenhumör. Är bara 3 minuter från PB på hela loppet men har 30 slag lägre i snittpuls än tidigare år. Det finns så mycket mer att hämta om bara pollensäsongen är över. Kanske lite snöpligt dock att jag bara är två minuter från en andraplats, men men. 

Kramar om Axel efter målet och sen blir det ett snabbt byte till gympadojor och keps innan prisutdelningen. Jag har aldrig stått på pallen på en tävling i långloppscupen om man inte räknar en gång i Damer Sport 2016 i Ulricehamn. 

Stort tack till alla arrangören för en grym tävling. För första gången uppskattade jag på riktigt första delen av banan och njöt av stigarna. Tack till alla er som hälsade, peppade och hejade. Ni gör liksom hela grejen. Nu laddar vi om för Lida loop och tills dess hoppas jag på lite mindre pollen.

Här kommer en bildkavalkad från gårdagen.

Dreamteam innan start. Foto: Henrik Öijer. 

Träffade på starka Malin Kågström i startfållan.

Glad efter startbacken. Foto: Happyride. 

Lugnt och fint på banvallen. Hur ofta brukar man orka ta upp kameran. 

Glad även i Öglundabacken. Foto: Sofia Åkesson. 

Bästa kramen efter målgång. Foto: Henrik Öijer. 

En stark Stina Sjöberg som slutade 6:a.

Pallen! 

En lkontrollerad pulskurva. Ni som sett mina kurvor innan, ni vet....