toppbilder_2023.jpg

Tävlingsrapport: Bockstensturen / XCM-SM

bloggbild24.jpg

Hej!


Nu är ett av årets mål avbockat, långlopps-SM tillika Bockstensturen nere i Varbergs fina bokskogar. Ville verkligen ta lite revansch från förra året, där jag inte riktigt var tillfreds med prestationen. Här kan ni läsa fjolårets tävlingsrapport. Hade haft en strulig månad inför förra året, och i år har det sett bättre ut. Har dock varit otroligt stressande egentligen hela augusti, och jag har tvingats dra ned ordentligt på träningsvolymen. Har även behövt avbryta vissa träningspass då jag känt mig på tok för trött för att kunna genomföra något bra. 

Har dock försökt bibehålla det mesta jag kan genom att köra ett lite längre värmeträningsblock, vilket jag tycker funkade oväntat bra.

Nåväl, vi åkte ned till Varberg/Åkulla tidigt fredag morgon för att hinna ned för att köra en sväng på banan för att väcka benen lite, samt träffa en av teamets sponsorer Tripoint som kom och visade en del nya glasögonmodeller de hade på gång som verkar riktigt grymt! Tyckte att jag kände mig oväntat pigg och fräsch på väckningspasset vilket var lite överraskande, men glädjande. Vi bodde hela teamet på Åkulla Outdoor Resort precis vid tävlingsområdet vilket var perfekt. Vaknade av mig själv strax före 07, slapp stressa då starten inte var förrän kl. 11. Hade föredragit att starta redan 09 alternativt kl. 10, då inget hände innan, det är hyfsat lång tävlingstid och många har långa resor hem. Det hade varit bra att kunna komma hemåt ett par timmar tidigare. Men inget att göra åt nu.

Gjorde mig klar och stack ut och rullade lite runt kl. 10, värmde upp och snackade skit med Casper och Hugo. Åkte in mot start 10:40 och stod och väntade. 

Foto: Cykelkanalen.se

Starten gick och vi körde bakom följebilen runt startloopen på drygt 2 kilometer. Höll mig kall och ganska långt fram utan att stressa. När masterbilen släppte ut på asfalten tog sig folk framåt på kanterna och jag kom bak lite i klungan i mitten. Kunde dock ta mig fram hyfsat igen, när vi vek in på grusvägen och utför innan första backen där jag var övertygad om att det skulle gå plattan i mattan. Kom in i backen som runt 10-12a och kunde ta mig upp lite inledningsvis ute till höger. Stod och tryckte på och väntade på laktatsmällen men den kom aldrig. Tog mig hela vägen fram och la mig på hjul på Axel. Satte mig ner och fortsatte veva utan att känna speciellt mycket. Egentligen hela vägen upp för första backen kändes det sjukt lätt trots strax över 500w i 2,5 minut. Det lugnade dock ned sig efter backen och det var väldigt samlat ner mot Kalvsjön och Skärbäcks naturreservat. Försökte hålla mig långt framme. Efter drygt 12 km kom vi ut på en bredare grusväg, passade på att ta en gel och klunk sportdryck och det var ingen som riktigt ville ta taktpinnen. Richard Larsén attackerade och fick några sekunder till övriga men det hämtade vi in ganska snart. Det blev lite positionskrig in på nästa stig och jag la mig på hjul på André Eriksson. Han råkade dock gå på hjul på någon framför och vi båda hindras av det och tappar fart och momentum. Kommer iväg lite längre bak och det spricker upp lite framför oss. Kände att det var en kritisk del av banan och tog en lång, hård förning för att ta oss ikapp igen. Fick tillslut lite hjälp att ta sista meterna av André och vi är ikapp igen in på nästa stig, vilket var skönt. 

Det lugnade ned sig lite igen inför första langningsstället vid Dagsås efter drygt 19km. Tog lig upp lite, fick en ny flaska sportdryck och en strumpa med is att lägga i nacken då kärntemperaturen börjat stiga lite för högt upp. Låg ute långt åt höger och Viktor Lindqvist försökte ta sig förbi mig till höger ute i gräset, men stötte i hans styre i mitt lår och han råkade gå omkull och dra med sig Anton Olars ned i fallet. Tyvärr tråkigt, men de lyckades ansluta igen lite senare. 

Vi kom till langningen vid Nackestugan men då vi redan tagit vår langning så var det lugnt. Det lugnade ned sig lite i gruppen, samtidigt som den värsta hetsen och positionskrigandet avtagit. Det gick avvaktande ett tag fram till en skarp vänstersväng, sedan uppför en hård backe på gräs-underlag. Där kördes det på ordentligt och här fick jag bita i ordentligt för att gå med, och samtidigt sållades det ut folk bakom som inte orkade följa. 560w i 1:24min räckte för att gå med. 

Det kändes fortfarande oförskämt bra och jag började känna mig mer och mer självsäker på mig själv. Det hade dock "bara" gått ca 25 kilometer och det var långt kvar till mål. Nu var vi bara sju stycken kvar i tätgruppen. Jag, Matthias Wengelin, André Eriksson, Richard Larsén, Micke Tjulander, Axel Lindh och Edvin Elofsson. Den senaste milen hade jag märkt av att Edvin hade det lite tufft bitvis, släppte luckor och återanslöt igen titt som tätt. Samtidigt hade även Larsén och Tjulander behövt åka lite jo-jo bakåt ibland, speciellt i skogspartier, så jag tänkte att de också började mattas av en del.  Vi närmade oss langningsstationen vid Korndals gård efter runt 40 kilometer, och Edvin behövde återigen täppa en mindre lucka fram till oss efter gården. Vi körde upp och längs ett par åkerskanter och sedan in i skogen igen en bit. Där var det väldigt nymarkerad stig, eventuellt ingen stig alls. Frågade André lite skämtsamt om detta var den sektion av banan han hade haft ansvar för. Det var det inte. 

Vi kom ut från skogspartiet och vidare till nästa ställe, där många, inklusive vi hade langning. I vår grupp var det bara jag och Edvin som hade langning där, och direkt började det köras stenhårda attacker när vi skulle ta våra flaskor. Både jag och Edvin distanserades med 20-30 meter och fick bränna ett par tändstickor på att komma ikapp. Väl ikapp, rätt sammanbiten tryckte jag ned strumpan med is jag fortfarande hade i handen ner i nacken för att kyla ned. Det blev ytterligare någon attack längre upp i samma backe men vi var samlade. När backen vek av från asfalt till grusväg höjdes tempot rejält och Edvin tvingades ge sig. Jag själv var på håret och distanserades igen med ett tiotal meter men lyckades återansluta igen när vi kom in i skogen på stigar. 

Nu började jag dock känna mig lite rökt, mest på grund av de tändskickor jag tvingats bränna på kort tid. Det var inte lång återhämtning innan nästa längre backe, toppen innan Valasjön. Där var tempot högt men stadigt vilket var fördelaktigt för min del. Nu var vi inne i slutskedet på den första, långa loopen som mäter runt 60 kilometer. Fick lång återhämtning i nedförsbacken ned mot Valasjön och när vi körde tillbaka åt andra hållet än vad vi gjorde direkt efter masterstarten. Vek ned höger mot sjön, och här var det en nygjord stig, man körde inte längre över gräsmattan nere vid sjön utan en ny stig ovanför hela fastigheten. Rätt tungcyklat men det var okej. Det gick hårt igen upp till asfaltsvägen och i backen efteråt. Nu var jag sist i klungan och kämpade för att gå med. Det kördes hårt längst fram, och samtidigt som jag behövde släppa gled Matthias, Axel och André ifrån Richard och Micke också, så det blev två trion. 

Foto: Cykelkanalen.se

Vi kom till varvningen i Åkulla efter 60 kilometer och varvade 13-14 sekunder bakom trion i tät. Hade en vag förhoppning att Richard och Micke skulle klara av att sy ihop säcken igen, men de försvann mer meter för meter. Tog langning igen strax efter Åkulla och tappade i och med det ett par tre sekunder på Richard och Micke. Körde ikapp igen och kunde ligga på hjul på banvallen bort ett tag. Men sedan vek vi in på en brant jävla stig från banvallen upp mot bilvägen, och när Micke ställde sig upp och tryckte på där viftade jag vit flagg. Alla hårdkörningar och luck-täppningar hade gjort sitt trots att jag känt mig odödlig tidigare. 

Kom upp på vägen drygt 10 sekunder efter Micke och Richard och kände att så fort det var platt eller mer lättåkt hade jag fortfarande rätt bra tryck. Lyckades hålla avståndet fram till dem konstant ett tag, men när det vek av utför med ett par grussvängar så kunde jag täppa luckan igen. Det var dock inte långvarigt utan släppte igen i nästa backe, för att sedan inte orka ansluta igen. Lite frustrerande att ligga 50 meter bakom på grusvägarna utan att kunna gå ikapp för att få hjälp. När vi kom ut på banvallen igen såg jag hur Richard kollade bak, såg att jag inte orkat ansluta igen och sedan ställa sig upp och öka farten. Nu var jag själv efter 65 kilometer utan att veta hur långt det var bak till Edvin eller någon annan. Det var bara att borra ned huvudet och ta i där det behövdes, annars ligga på rätt sida min egen gräns för att minimera skadorna. 

När jag kom tillbaka till Åkulla efter varvning 75 kilometer och skulle ut på sista loopen, ropades det att jag hade minuten upp till Micke och Richard. Körde på ut på sista loopen som egentligen kan summeras med lite stig och ett par riktigt dryga backar. Inledningsvis väldigt fina och roliga stigar som sedan övergick till ett par riktigt bedrövliga lerhål. Fula ord sades där så det var tur jag var ensam. Tog mig tillslut igenom eländet och fortsatte vidare mot näst sista, otroligt dryga backe. Väldigt omotiverande att köra ensam upp, det gick oroväckande långsamt och det började även dra lite i insida lår. Ignorerade krampkännigarna som försvann någon minut senare. 

Tittade mig oroligt över axeln hela vägen upp, och när jag inte såg någon kunde jag pusta ut. Nu kändes det som om det var rätt svårt om någon skulle kunna ta sig ikapp. Nu var det bara en backe kvar, som de förlängt sedan förra året genom att lägga till en stig i inledningen av backen. Stig, grusväg med sprängsten och sedan stig igen, innan man var uppe på toppen. Tog mig vinglandes upp och körde de sista kilometerna in mot mål. Började passera folk som förmodligen körde BST30, alla var väldigt trevliga och hejade på, vilket var välbehövligt. 

Tog mig in sista kilometern mot mål i de byggda MTB-stigarna runt Åkulla. I mål som 6:a på tiden 3:29:07, dryga 5 minuter efter Wengan som vann och två minuter bakom Micke på fjärdeplats. Tappade bara en minut till på Micke den sista loopen vilket jag tar som ett gott tecken, men tanke på hur långsamt jag upplevde att jag körde.

Foto: Cykelkanalen.se

Jag måste ändå säga att jag är nöjd och tillfreds med prestationen på loppet. Det var hård konkurrens, stenhård bana och trots bra yttre förhållanden kunde jag inte genomföra loppet bättre, tror jag. 6:a är bra även om jag hoppats och trott på någon bättre placering. Men viktiga UCI-poäng till kommande VM och världscup åtminstone.