Hej!
Sent om sido kommer här min tävlingsrapport från Mörksuggejakten.
Mörksuggejakten i Rättvik är Långloppscupens fjärde deltävling. Många menar att det är den finaste banan men det är också den snabbaste sett till snitthastighet. Den är otroligt fin, snabb och lättåkt men det är ingen favoritbana för egen del.
Vi var några stycken som körde igenom banan torsdagen innan tävlingen och det regnade mycket och var rätt tungrullat bitvis. Annars riktigt fint. Det fanns potential att banan skulle sätta sig, vattnet sjunka ned och det skulle bli snabbrullat om det inte skulle regna mer.
Söndagen lovade uppehåll och sol vilket var välkommet. Vi kom till Rättvik någon timme innan start och gjorde oss klara. Vi färdigställde langningsplanen samt värmde upp. Vi hade förberett oss för olika scenarion under loppet också och kände att vi hade bra koll. Jag var mest orolig för egen del, då en 7 minuters maxinsats uppför inte är något jag imponerar så mycket på. Tidigare år har jag aldrig klarat av att vara med tätgruppen upp över Vida Blick utan alltid hängt i en andragrupp. Vi satte upp en plan att köra hårt och jämt hela vägen upp, med Jakob som satt farthållaren och David på hjul sedan skulle jag göra allt för att gå med.
Starten:
 |
Foto: Cykelkanalen.se
|
Starten går och det är masterbil som kör genom Rättvik. Det trycks på bakifrån och jag kommer ifrån Jakob och David lite. Det dröjer länge innan jag hittar till Davids hjul, ungefär i botten av backen när bilen släpper oss. Farten och intensiteten höjs och Jakob går upp och kör hårt. Jag blir lite undanträngd och kommer ifrån dem lite, men kan ta mig tillbaka igen. Första delen av backen går på autopilot och känns inte överdrivet hårt. Där det planade ut lite försökte jag ta mig fram lite igen, inför branten i mitten av backen. Går med rätt bra även där men det är sista tredjedelen av backen där farten brukar trissas upp ordentligt. Vi viker vänster och det går fortsatt hårt. Jag känner att jag börjar bli på gnällen men ger mig fan på att gå med. Sista minuten upp går otroligt hårt när de starkare klättrarna känner lukten av backpriset.
 |
Foto: Cykelkanalen.se
|
Det spricker upp lite framför mig och jag ser en grupp på 10-12 stycken framför mig. David och Eskil Evensen-Lie går för backpriset som David tar. Jag har dessutom Jakob, Wengelin, Emil, Richard, Dennis, Axel, Edvin, Zälle, Jesper, Isak, Olars och Norén framför. På toppen blir det en lucka framför mig, är dock endast 8-9 sekunder bakom. Jag får en flaska sportdryck av Tomas Risberg på toppen innan jag andas ett par gånger och sätter upp jakten. Kommer ut på efterföljande grusväg, kollar bak och det är en lucka bakom mig men inte långt till Casper Johansson, Henke Jansson och några fler.
Jag försöker ansluta men på samma gång vänta in dem bakom för att kunna hjälpas åt. Går inte in helt helhjärtat i jakten. Jag kommer dock ikapp ungefär samtidigt som Casper och gänget.
Hinner ta några andetag till men det är omöjligt att ta sig fram i gruppen som är utspridd över hela vägen. Vet att en kritisk stig är någon minut bort men hinner inte ta mig om folk. Går in på stigen långt bak i ledet och ser att det börjar spricka upp framför Dennis. Nu är det kört tänkte jag igen. Vi kom ut från stigen till en grusväg som är utför och väldigt, väldigt snabb. Det hade bildats en grupp med Dennis, Isak, Henke och jag som var några sekunder bakom täten. Bakom oss var det återigen lucka bak till Casper och fler. Vi samarbetade bra utför och kom ikapp täten i botten på backen, när vi svängde höger och körde längs Furudalsvägen.
Axels kedjelås hade öppnats och han bad om nytt, men jag hade inget. Casper hade dock ett lås och stannade till en snabbis och hjälpte honom. Jag låg fortfarande långt bak såklart när vi kom ut på "sopstationsvägen". Där blir det fyrverkerier framme i täten och det blir hårdkörning. Jag orkar dock inte längre och tvingas släppa tillsammans med Dennis och Henke. Vi försöker ansluta igen på grusvägarna, men där hade David, tillsammans med Eskil och Norén fått en lucka och det gick hårt. Det var det sista vi såg av täten.
 |
|
Foto: Happyride.se |
Dennis gjorde nog det hårdaste jobbet av oss tre, en otroligt imponerande prestation bara ett par dagar efter han cyklat 220 mil grusvägar från Kiruna - Smygehuk via Unmapping Sweden på 14 dagar. Helt otroligt. Det gick fort och vi var snart vid Nedre Gärdsjö, där vi skulle få langning. Emilia stod lite före och förvarnade. Fick en ny flaska sportdryck och en strumpbyxa med is av mamma, och en flaska vatten att hälla över mig av Michele. Stoppade isen i nacken. Körde igenom Nedre Gärdsjö och korsade Gärdsjön. Fick syn på en stor grupp en bit framför och trodde det var täten, men när vi närmade oss var det en grupp damer som startat 20 minuter innan oss. Blev besviken.
 |
Foto: Happyride.se
|
Drygt halvvägs in i loppet började jag gasa lite extra på stigarna, för att se lite hur Henke och Dennis mådde. Fick en lucka till båda, men efter några minuter gick Dennis ikapp igen. Han hjälpte till med dragjobbet bort mot Västanå. Där fick han ge sig med kramp och jag var ensam igen. Körde på hårt i hopp om att hålla min position hela vägen in i mål, eventuellt komma ikapp någon som tröttnat framför. Jag kom till Östbjörka efter drygt 50 kilometer och fick ny langning, både sportdryck, is och vatten. Därifrån är det mycket utför och lättåkt förbi Dalhalla och ner mot Västberg. Sneglade över axeln någon gång och såg ett stort gäng närma sig. Fan, tänkte jag. Det var lönlöst att försöka hålla dem på avstånd när det var såpass lättåkt och fördelaktigt att hjälpas åt.
De kom ikapp, b.la. Viktor Henrysson, Casper Johansson, Adam Engström, Oliver Vesterlund. Jag la mig bakom i någon minut och försökte sedan gå fram och hjöa farten på efterföljande stigar ner mot Nittsjö. Det sprack nog av lite men hade fortsatt många med mig. Döm min förvåning när jag såg Vostroblocks motionär Lars Bleckur med på tåget. Han som startade i femte led var nu uppe runt 15:e. Sjukt starkt. Försökte fortsatt hålla tempot uppe på Nittsjö-loopen men det var fortfarande samlat. I kommande backe gick Adam Engström fram brevid mig och vi höjde farten. Han tog över farthållningen och höll högt men bra fart uppför. Det blev bara vi två kvar när vi är ute i Västberg igen. Henrysson bryggade upp till oss och vi samarbetade in mot "Markusbacken" och andra backpriset på banan.
Det gick inte tokhårt uppför men ingen mer anslöt bakifrån. Nu var det en dryg mil kvar till mål. Mycket utför på grusvägar i början. Fick syn på Zälle och David som var trötta och vi kom ikapp dem. David var helt rökt efter en lång utbrytning med Eskil och Norén framför huvudgruppen. Zälle var också trött. Jag kunde vara först in på stigarna och såg till att hålla en hög fart. Ganska snart kom vi ikapp tätkvartetten på damsidan vid ett väldigt olyckligt ställe. De kämpade för seger och vi endast för placeringar utanför topp 10. Trots det tog de gemensamt beslut och klicka ur och gå åt sidan så att vi kom om. Vi kunde passera dem snabbt men det var väldigt tråkigt att de inte bara får fokusera på sitt eget race sista kilometerna innan mål.
Jag fortsatte köra hårt och hade endast Viktor med mig nu. Helt plötsligt fick jag syn på Edvin som var riktigt trött. Samtidigt lyckades jag distansera Viktor i en kort backe och kunde därifrån köra på hårt de sista 4 kilometerna till mål.
Gick i mål som elfte man vilket var en besvikelse, men jag är ändå nöjd att jag kunde hålla ihop det rätt bra trots mycket soloåkning. Hade givetvis önskat vara med längre upp men så blev det inte denna gång. Jag ligger fortsatt tvåa i totalen efter Wengan som leder stort. Jakob klättrade upp på tredjeplatsen totalt efter en imponerande körning i helgen där han blev tvåa bakom Eskil som vann. David är med som femma.