Förlåt! Jag skäms och jag lovar att aldrig säga det igen:

Skövde – stan ingen behövdde! 

Jag har ändrat mig – och allt började med Billingeracet.

Uppfödd i Mariestad fick jag nästan Skövde-föraktet med modersmjölken. Vi bodde ju i residensstaden. Där fanns både den berömde landshövdingen Kalle Frithiofsson och länsstyrelsen. Vi hade Electrolux och Katrinefors. Vad hade Skövde? En bunt regementen, Volvo Penta och storhetsvansinne! Dessutom hade vi Bernt Johansson, en olympisk mästare! Skövde hade inte ens ett riktigt ishockeylag. Vi hade ju MCK (Mariestads CykelKlubb, som då bara spelade ishockey).

Väldigt avundsjuk

Nu kan jag erkänna att det fanns en rejäl dos avundsjuka i förhållandet till Skövde. Sanningen var att det faktiskt var mycket som var bättre med Skövde. Där fanns Arne Sandberg, som startade bensinbolaget Uno X och sålde Sveriges billigaste bränsle. Han gifte sig med Maja, sålde sitt företag och startade Billingehus, hjärta i det som sedan utvecklats till ett fantastiskt friluftsområde på toppen av berget Billingen.

Maja hade ett stort idrottsintresse och körde Vasaloppet flera gånger – första gången redan innan kvinnor tilläts delta.

Hade hon varit aktiv än hade hon säkert varit med på startlinjen när Billingeracet startar den 4 maj.

Entusiaster

Billingeracet kom tidigt med i Långloppscupen. Som så ofta var motorerna i den lokala cykelklubben några entusiastiska familjer där både barn och föräldrar förälskat sig den nya sporten. Sedan kom pandemin och liksom så många föreningar tappade arrangören många av de idealister som krävdes för att verksamheten skulle fungera.

Inför Långloppscupens omstart såg det faktiskt dystert ut för Billingeracet. Den lokala klubben såg inga möjligheter att genomföra loppet. Men räddningen kom från Mariestad! Det är inte mycket mer än en halvtimmas bilresa mellan städerna.

”Vi hjälps åt så fixar vi det!”

Och så blev det! Av forna tiders avund mellan städerna syntes ingenting

Billingeracet är Långloppscupens första tävling. För eliten handlar det om att se om vinterns tunga träningstimmar gett rätt effekt. Alla siktar på pallen.

För oss i motionsklassen är Billingeracet mer ett motiv för att komma i gång.

Andra värden

Men den här tävlingen har andra värden också:

Det är en sällsam upplevelse att möta våren genom att susa nerför backar som är helt vitsippevita. Just då är det lätt att glömma att man ska tillbaka upp igen. Förresten, det är ju också en del av vår underbara sport. Med tiden lär man sig älska motluten!

Banan på Billingen har förändrats en del genom åren, men slingorna mellan Skövde och Stöpen finns fortfarande kvar. Det var egentligen de som förändrade min inställning till Skövde. Här finns mjukt gungande, lekfulla spår som lockar fram barnet i en. När en stad bjuder på sådant kan i vart fall inte jag fortsätta vara sur på den.

Loppet i fjol gav mersmak.

Vi ses i nästa vecka, Billinge-racet!