Idag efter att ha utfodrat barnen med lunch styrde jag bilen mot Rättvik. Planen var att i distansfart cykla igenom hela banan inför söndag. Jag ville testa att cykla tom och hade bara vatten med. Hade också två dagars hårdträning i benen. 

Förra året var jag sjuk och agerade langningsservice. År 2017 gjorde jag därför min första och hittills enda Mörksuggejakt. Då var det riktigt varmt. Jag tog mig runt på 3:35 på allt för lite vätska och mådde efter målgång så dåligt att Henrik fick lotsa mig från målområdet medan jag kräktes i varenda buske. Det var tider det. Jag kommer därför inte ihåg så mycket från själva banan och ville därför provköra när jag nu hade chansen. 

Mörksuggejakten är på många sätt en bana som passar mig perfekt när jag är i bra form. Teknisk lätt och snabbkörd där bra slätdrag kommer väl till pass. Möjligen den där startbacken som kanske inte är min grej då. Från Rättviks centrum och upp till Vidablick i tre etapper på asfalt. Min HT gör sig perfekt här – lätt och rapp. 

Ut ur Rättvik är det masterstart och det brukar vara smått kaotiskt med alla cyklister som skall trängas på gatorna. Strömmen av cyklister stäcks sedan ut rejält när klättringen börjar. Idag när jag gick in i första delen av backen slogs jag av att det är ett stort hål med avspärrningar över mer än halva vägbanan. Kan vara värt att tänka på när starten går på söndag. Skall alla cyklister pressas igenom i den smala passagen till höger kommer det bli köer. Här gäller det att ligga långt fram. 

Smalt i startbacken.

Efter knappa 5 km når man så äntligen toppen, andas ut och viker vänster och kör en snabb single-track utför innan man viker ut på grusväg. Här är en del flis och ett par stenar att vara uppmärksam på. 

Nästa del av banan där man kan behöva vara lite extra observant är den snabba grusvägen förbi Hästhagarna. Idag trampade jag direkt ur höll nästan 50 km/h trots att jag rullade lugnt. I slutet av nedförsbacken svänger vägen svagt vänster och därefter fanns ett par potthål modell större. Kan vara lömska om man ligger på någons hjul i rejält hög hastighet. 

Fina grusvägar. 

Efter detta kör man parallellt med vägen som går mellan Rättvik och Nedre Gärdsjö för att sedan vika upp på asfaltvägen mot kontrollen i Österängarna. En riktigt seg väg som går svagt uppför. Efter kontrollen viker man vänster in på en snabbrullad grusväg innan man svänger tvärt vänster in i skogen igen. Här följer några fina snabbkörda kilometrar. Precis innan man kommer ut till stora vägen igen i höjd med Nedre Gärdsjö svänger man vänster in på en grusväg som sedan går ut parallellt med stora vägen. Här har man lagt på ett nytt ytskikt – lite löst och slirigt. Här fick jag en snygg sladd i kurvan idag. 

Fina stigar. 

Efter Nedre Gärdsjö väntar den del av banan som jag gillar mest. Vackra, ganska breda stigar i fin skog. Här finns två stigar som går utför för att sedan vika ut på grusväg. Dessa är sandiga och lösa och svänger sedan ut på lite sliriga grusvägar. Tror de kom efter 37 och 38 km. Ta det lite lugnt i kurvorna här. Man rullar sedan strax utanför Västanå vidare mot kontrollen i Östbjörka. När jag kom hit idag så var jag stelfrusen och hungrig. Det droppade lite och termometern stod på 11 grader. Inte direkt matchande med min klädsel och vid det här laget hade jag ingen känsel i fötterna. Så nån juli? 

Lite stelfrusen. 

Här vek jag därför rakt söderut på asfaltvägen mot Backa för att där gå på banan igen och köra de sista 10 kilometrarna. Jag hann tänka när jag körde där att de här kilometrarna fixar man ju alltid. Det går mycket utför. De första två kilometrarna går på snabb grusväg och sedan kommer man in på de fina stigarna längs ån där Biking Dalarnas leder går. Flowiga stigar med en del sand. Precis innan man svänger tillbaka mot arenan bjuds man på två riktigt tuffa uppförsbackar. När man sedan kommer in på arenan så inser man att man skall köra en liten loop till. Bara att bita ihop här. 

Sista biten mot mål. 

Sista branta knycken. Trampa trampa. 

Efter målgång lastade jag med frusna fingrar in hojen i bilen, rullade till macken och stödköpte ett kexchoklad och satte på rumpvärmen innan jag begav mig hem igen. Väl hemma hade barnen på eget initiativ städat och plockat undan i hela huset. Helt wunderbar. 

Nu laddar jag för söndag. Ser fram emot en väldigt vacker bana i jakten på Mörksuggan. Vi ses i Rättvik!