From Billingen with love! Så löd rubriken efter förra årets säsongspremiär på Billingen. Sitter här och har precis tagit del av den nyhet som vi alla troligen redan förstått skulle komma. Det blir ingen säsongspremiär på Billingen. Det blir ingen tuff klättring uppför gatorna ut ur stan och upp på Billingen. Det blir ingen backe i Öglunda. Inga rotstigar som aldrig tycks ta slut. För min del blir det framförallt ingen andra loop. En av mina absoluta favoritdelar på Långloppscupen. Till och med Strupen är saknad. Mjölksyra, trötthet och illamående de där sista minuterna innan man dödstrött får passera mållinjen och lägga sig på gräset.
Utan att veta kan jag gissa att fler lopp hänger löst i nuläget.
Jag jobbar med O-Ringen. Jag är inte säker, men tror att vi kanske är sommarens största idrottsarrangemang i Sverige. Med en bit över 20 000 orienterare som gör över 80 000 starter under vecka 30. En camping som är planerad för 10 000 personer söder om Uppsala. Tro mig, det finns en sådan enorm ideell glöd och kraft i det här landet. En glöd som gör mig rörd. Att få jobba med ideella krafter är helt fantastiskt.
Precis som resten av Sverige har det tufft nu så är det många idrottsarrangemang och föreningar som har kniven på strupen. Det är många ideella som jobbar på i oro och ovetskap om vad som skall hända just deras evenemang. Tänk er en sommar där alla stora evenemang ställer in, där miljoner och åter miljoner som skulle kommit idrotten tillgodo försvinner i intet. Det är det många som arbetar med att försöka rädda just nu. Räknar på scenarion, gör bedömningar och analyserar. Våra största idrottsevenemang, Vätternrundan, Göteborgs Varvet, Gothia Cup, O-Ringen mfl. är grunden i ekonomin för flera av våra idrottsförbund. De är också fundament i den svenska idrottshistorien. Fenomen större än ett fånigt virus och som självklart skall räddas. Enormt viktiga för folkhälsan. Tillsammans kommer, vi, idrottssverige behöva hjälpas åt för att rädda dem. Låta 2020 bli ett hack i skivan så att vi kan få se fram emot ett fantastiskt idrottsår 2021.
Vi skall inte glömma att alla idrottsevenemang är lika viktiga. Även de lokala klubbträningarna, de små tävlingarna och lokala serierna. De som ofta är steget in i en idrott för barn- och ungdomar. De som vi nu ändå skall försöka hålla i liv om det går. Så länge vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Så, när alla pass man pressat sig igenom, illamående och svettig, plötsligt känns helt meningslösa. Alla mål och drömmar man satt är som bortblåsta. När man befinner sig i en värld där det mesta kaosar, man är ledsen, arg och frustrerad. Det är då vi reser oss upp, borstar bort skiten från axlarna och sätter nya mål.
Mål som handlar om framtidstro, hälsa och gemenskap. Jag vill självklart fortfarande vara stark, snabb och bra på cykling. Kunna ha kraft att känna att jag kan göra det jag vill. Hänga med mina cykelkompisar på Långloppscupen. Men jag vill också att våra idrottsevenemang och föreningar skall överleva – stora som små. Så mitt mål idag är att jag under 2020 skall hitta ett sätt att bidra för att hjälpa idrotten. Hängern i med?
Billingen 2019.
Vitsippestigen.