Det fanns en plan för den här säsongen. Det var en bra plan. Den innehöll nya tävlingar, nya länder och nya utmaningar. Men också de klassiska svenska långloppen.

När det inte blir som man tänkt

Planen sprack redan innan säsongen börjat när jag slog en axel ur led på ett träningspass. I stället för racepremiär på Billingen och tävlingar i Europa under våren blev det rehabträning. Planen justerades och fokus flyttades till det etapplopp i Österrike, Alpentour, som jag körde 2022 och som jag verkligen såg fram emot att köra igen. Och därefter Ränneslättsturen och Mörksuggejakten såklart!

Men under etapploppet gav sig ryggproblem från vintern tillkänna igen och under den andra etappen, efter 2,5 timmars cykling i bergen, tvingade ryggsmärtor mig att ge upp. Jag fick ta gondolen ner för berget i stället för tävlingsbanan. Det var tungt. Jag har inte DNF:at mer än ett par tillfällen i mitt cykelliv och just den här tävlingen ville jag väldigt gärna fullfölja.

Vår vecka i Österrike blev fantastisk på många andra sätt och jag kan verkligen rekommendera dig som läser att åka dit och cykla om du inte varit där.

Ryggen och förnuftet satte stopp

När jag kom hem var min rygg kraftigt överansträngd och smärtade dygnet runt. Jag hade tränat hårt inför Alpentour och de två etapper jag körde var långa och fysiskt krävande. Efter goda råd från kloka personer runt mig, och en gnutta eget sunt förnuft, bestämde jag mig för att låta kroppen återhämta sig och börja om med försiktig träning som succesivt fick öka i mängd och intensitet.

Det är första säsongen sedan 2018 (när jag inte tävlade alls) som jag inte är med och krigar om topplaceringar i långloppscupen. Det känns konstigt. Men så är livet. Planer ändras. Nu ser jag fram emot att göra cuppremiär i Norberg nästa helg. Det ska bli kul. Jag körde 2022 och gillade banan. Men det känns också lite jobbigt ovisst. De andra tjejerna har kört många race nu och de har kört bra. Jag har noll koll på hur jag klarar mig mot dem med den form jag har just nu.

Tävling som morot 

Under den här långa våren, där skador präglat min träning och vardag och där otaliga timmar lagts på rehabarbete, så har tävlingarna varit en viktig morot. Spänningen på startlinjen, glöden under loppet, glädjen i målfållan. 

Jag tänker att det spelar ingen roll på vilken nivå man tävlar. Om moroten är ett stort långlopp eller ett lokalt motionsevent är oväsentligt. Men jag tror  att vi är många som motiveras av alla de olika tävlings- och motionslopp som arrangeras runt om i Sverige och att vi ska måna om dem och deras framtid i cykelsverige. 

Jag hoppas att  vi ses på Engelbrektsturen! Kör hårt!

//Nellie Larsson, Bukten MTB

Alpentour 2023