Racerapport och cykelgläde från fålla 10!

Meny

HEM
Våra lopp
Tävlingsinfo
Resultat
Försäkring
Blogg
- Bloggarkiv
- Om Amanda
- Om Anna
- Om Erik
- Om Håkan
- Om Stefan

Racerapport och cykelgläde från fålla 10!

Det är med lättnad jag vänder blad och inser att det nu står juli i kalendern. Juni blev en månad jag helst glömmer, då livet kom emellan med besked. Så är ju livet och det är bara att gilla läget ibland. Ni som följer mig på andra sociala kanaler vet att min son Axel spenderat en längre tid på sjukhus pga en infektion i knät. När Axel då äntligen var bättre och samtidigt ville köra Ränneslättsturen, sitt första långlopp, så var mitt val ganska enkelt.

Den här bloggen handlar ju om cykling och träningsmässigt kan vi bara konstatera att det inte blev mycket träning avklarat i juni. Sjukhusvistelsen följt av en förkylning innebar i princip ett pass där jag legat över tröskel. Sen mest lite trampande i zon 1 och 2. Så att då välja mellan att småsnorig ta sig igenom 78 km i D30 och troligen hamna i nedre delen av resultatet eller få tillbringa dagen med Axel. Ja ni fattar.

Vi kan konstatera att vi fick en fantastisk upplevelse tillsammans. Sann cykelglädje. Visst stack det till i mitt hjärta när damerna rullade in i sin startfålla. Vi är många som jobbat för en säkrare start på Ränneslättsturen och nu skulle det bli av. Jag har så här i efterhand inte hört en enda dam som inte var nöjd över den egna damstarten och det sätt som tävlingen nu kunde köras. Tack Eksjö CK!

Det kändes faktiskt lite konstigt att fullt tävlingskittad rulla in i fålla 10 och se fålla efter fålla rulla iväg. Vi hade bestämt att jag skulle ge Axel en flaska när han ville dricka och se till att han fick i sig energi. Axel ville också att jag skulle ligga före honom och ropa när det kom branta backar eller skarpa svängar. Det gick hur bra som helst. Axel krigade sig igenom 21 km i värmen klart snabbare än vad jag trott och klarade också flera av de lite tekniska delarna. Så klart är jag hur stolt som helst och det var också en härlig upplevelse att få rulla igenom ett långlopp i de bakre leden. Och alla ni som inte tävlar, våga testa! Jag pratade med en kvinna längs med banan som aldrig cyklat stig innan. Hon tog sig igenom och var glad över sin prestation. Så härligt att se alla nöjda barn och vuxna.

Jag tänkte avrunda här och istället bjuda på en racerapport signerad Axel. Vi ses på Mörksuggejakten i helgen. Då skall jag vara tillbaka i D30 igen och ser fram emot att få cykla hårt och länge.

Racerapport från Axel – nyss fyllda 11 år:

När jag stod i startfållan var jag ganska rädd, jag ville bara gå därifrån och aldrig komma tillbaka. Det enda jag kunde höra var: Starten går om 30 sekunder, 15 sekunder, 10 sekunder, 5 sekunder….STARTEN GÅR! Jag satte mig på cykeln och började trampa. När jag kom ner på vägen var jag fortfarande rädd, men det släppte efter trafikljusen i första korsningen. Jag trampade och trampade och försökte komma förbi så många som möjligt. När vi kom in på grusvägen började vi rulla upp mot stigen. När vi kom fram till den byggda stigen var det kö. Vi fortsatte köra och ner i skyttegraven var det också kö. Vi trampade vidare. På väg upp ur skyttegraven behövde jag gå av, det blev för tungt.

Vi trampade lugnt vidare och kom sen fram till skidstugan för andra gången och stannade i depån. Först blev jag nedsprutad av en vattenslang, sen drack jag saft och åt godis samtidigt. Efter det stack vi. Efter ett tag av fortsatt cykling kom vi till ett stup, (som egentligen var en jättebrant backe). Vi stod under stupet och var tvungna att gå upp. Vi trampade vidare och sedan så kom vi till ett stup igen. Vi körde nerför stupet och fortsatte mot mål. Med 4 kilometer kvar blev det riktigt jobbigt. Vi stannade och drack och vi tog också lite godis. Efter det körde vi sista biten till mål. Efter 1 timme och 39 minuter kom vi i mål. Jag kom på 18:de plats i min klass, jag är ganska nöjd med mig själv, det var ju trots allt min första tävling inom cyklingen. Nu laddar jag inför Mörksuggejakten i helgen.

Egen damstart.