toppbilder_2023.jpg

I mål men festen fortsätter!

Byline_Hakan_2023.jpg

Det har tagit lite tid att smälta, men jag är i mål – på mer än ett sätt! När jag korsade strecket under den uppblåsta Nissan-portalen i Åkulla, den 2 september var det finalen på mitt 70-årskalas. Samtidigt uppfyllde jag en väldigt gammal dröm; att fullfölja samtliga deltävlingar i Långloppscupen på mountainbike. 

Jag inte bara klarade det! Tack vare träningsupplägget från Fredrik Ericsson på Toppfysik presterade jag bättre än på många år samtidigt som jag alltid kom i mål utan att vara fullständigt slut. Inte en enda tävling med kramp den sista milen!

Bättre och bättre

Faktum är att det bara blev bättre och bättre ju längre säsongen gick.

Starten, Billingeracet i Skövde, var ingen höjdare för mig, även om arrangörerna bjöd på en väldigt fin bana. Det handlade om kylan. Redan innan start hackade jag tänder och då vet jag hur fel jag tänker. I stället för att hämta överdragskläder biter jag ihop. ”Jag blir varm när vi börjar cykla…”. Det är bara delvis sant. Först efter över en timma började huvud och kropp att synka igen. Men jag lärde mig nog något, för efter det har jag aldrig startat kall.

Redan i december i fjol, när jag gett mig själv långloppsprojektet i födelsedagspresent, ringde jag Uffe Dovemark och berättade om mina planer. 

”Så kul!” sa han direkt. ”Jag hänger på.”

Så var det plötsligt som 1995, när Uffe kontaktade mig om den tävlingsidé som vi sedan utvecklade till Svenska Långloppscupen på mountainbike. Första året körde vi båda samtliga deltävlingar, men efter det lyckades jag bara genomföra ett par lopp per år. 

Delar samma upplevelse

Även om det finns en del sorg i att bli äldre, uppförsbackarna blir ju lite tyngre, bjuder mer erfarenhet samtidigt på upplevelser som väl kompenserar för det. Tävlingsmomentet blir mindre viktigt. I stället fylls jag av ödmjuk lycka över att kunna cykla och att få vara med i den upplevelse som vi alla har, som kör långloppscupen tillsammans – oavsett på vilket sätt vi deltar. Efteråt har vi ju fastnat i samma lerhål, kämpat uppför samma långa backar och sett samma vackra vyer från höjderna. 

Bockstensturen i Åkulla är ett av de tuffaste långloppen. Det är både längst och har flest höjdmeter, men i år var det dessutom, utan jämförelse, lerigast. 

Rekordtid!

De andra loppen i cupen har jag klarat på 3-4 timmar. Nu krävdes det över sex timmar.

”Och då har du gjort det jättebra”, sa Uffe Dovemark, som genomförkyld tvingades avstå från loppet trots att just Bockstensturen är hans skötebarn och lite av hjärta i cupen. Det är den enda av originaltävlingarna som fortfarande ingår i serien. 


Genom årens lopp har tävlingar tillkommit samtidigt som andra lagts ner eller valt att fortsätta som separata arrangemang. Långloppscupen är ett levande projekt, så det är inte konstigt att sådant händer. Även om flera personliga favoriter försvunnit vill jag inte heller vara utan de nya loppen. Jag drömmer om att köra Långa Lugnet, Finnmarksturen och Kjells Tur igen, men vill samtidigt inte vara utan vare sig Ränneslättsturen eller Engelbrektsloppet.

Jag älskar Uffe!

Det är med lite vemod jag lägger Långloppscupen 2023 bakom mig. Det handlar inte bara om cyklingen. Faktum är att jag älskar Ulf Dovemark och de andra eldsjälar som bidrar till att vi faktiskt har en serie mountainbikelopp som är öppna för alla, elit som motionär. På väg från Åkulla vill jag från hjärtat tacka Uffe, Börje Lindberg, i många år eldsjälen bakom Finnmarksturen, Per-Ove Melinder, Lida Loop, Anders Bergstedt, Mörksuggejakten, och alla ni andra som ser till att vi får stigar att cykla på, nummerlappar, medaljer, mat, support och hejarop i kontrollerna. Allt det som gör varje tävling till en upplevelse att gotta sig i hela den långa vintern.

Till den här skaran hör också navet i Långloppscupen, Lasse Strand som med sin osinliga kreativitet utvecklat cupen och dessutom tagit initiativ till både Mörksuggejakten och Cykelvasan. 

Från hjärtat tack!

I form för livet

Nu ska jag åka till gymmet och ställa mig i en stakmaskin. Om någon månad har vi skidspår här i Falun. Jag ska ligga i så att jag är i form till nästa Långloppscupen 2024 – och för resten av livet!