Plötsligt når det dagens ljus: blogginlägget som jag värpt på under säsongen. Hoppas med detta även en medvind in i cupens avslutande race: Bockstensturen och Stenbocksturen. Det enda jag vet numer: är att det aldrig blir som jag tänkt. Håller dock en hård tumme i smyg i fickan för att stå hel och ren på flera startlinjer i höst.

Efter att ha återgått till tävlingsbanorna med nya förutsättningar: numera har jag två små grabbar (Enar & Alvar, 3 och 1 år gamla) som bestämmer över en stor del av mitt liv. Låt mig kalla det långlopps livet 2.0! Det innebär i stora drag att det sista en hinner oroa sig över innan startskottet går på ett långlopp är sig själv. Grabbarnas alla behov för att de ska vara på bra humör när mamman är ute och roar sig i skogen får komma före.

Blir det riktigt stökigt kan det innebära att jag råkar få välling i vattenflaskorna istället för sportdryck. Om allt går som det ska (vilket det ju ofast gör, bara jag klarar mig frisk fram till start) så innebär det att jag kommer i mål efter ett lopp som en betydligt gladare och harmonisk förälder (nu är barnen inte så gamla att de lärt sig tigga om en swish än, men när de blir det så kommer de nog att lära sig utnyttja situationen "endorfinstinn morsa").

Vill i och med detta flika in två saker som jag aldrig funderat över innan jag blev mamma:

1 - Vilka prestationer föräldrar på MTB gör/gjort utan att jag fattat det! Det gäller verkligen att lyckas hålla många bollar i luften samtidigt för att ens ta sig till start på ett långlopp som förälder. Till exempel Maria Karlberg som vann hela cupen i elitklass år 2018 var då mamma till två små barn (numer tre barn). Det finns säkert många fler exempel på sådana hjältar. Kan någon skicka Maria mfl en extra medalj så här retroaktivt? 

2 - Önskar att jag kunde ge bort en långloppsstart till ALLA föräldrar. Det snackas mycket om egentid. Egentid deluxe är att tävla i långlopp. Då får du ofta 3-4 h för dig själv ute i skogen och ingen kan ens nå dig på telefonen under tiden. Och du har så fullt upp med att styra över cykeln att tankar på till exempel blöjbyten och sovrutiner inte hinner nå ditt huvud. Tycker att Försäkringskassan kan börja skänka långloppstarter till trötta föräldrar, utöver barnbidraget.

Här kommer också en önskelista som jag under säsongen värpt fram i mitt huvud. En önskelista som hade lockat och förenklat en dag på tävlingsbanan för mig och andra barnfamiljer. (Observera att vi är villiga att swisha rätt mycket pengar för att uppehålla familjefriden).

• Langningsservice. Älskar långlopp, inte lika förtjust i det extra momentet som langning tillför. Speciellt när familjen är med ute på race vill jag inte att de ska ut och åka bil. Det är något som potentiellt skulle kunna skrämma bort barnen från långlopp i framtiden. För att inte tala om hur onödigt det är med all bensin som går ut när många kör bil för att langa en flaska eller två till sina nära och kära. Därför tycker jag att det borde vara möjligt att lämna in numrerade flaskor som funktionärerna i depåerna kunde dela ut (matchat mot ett uppgraderat tidtagningssystem där de varnas 3 minuter innan en viss åkare kommer till depån). Givetvis för en extra kostnad!
  
• Cykelservice. Jag har en jättefin cykel, dock så hinns inte alltid finliris-fixet med den med efter varje träningspass (typ: kommer hem senare än utlovat från träning, hör hur hungriga barn skriker inifrån huset när jag är i garaget. Då är inte mekande med cykel prio nr1.). Då kan det hända att jag upptäcker på tävlingsdagen att det råkar sitta ler-däck på när stigarna är snustorra... hade därför varit utmärkt om ett serviceteam på plats kunde stansa om däcken åt mig. Eller typ justera växlarna. Eller byta en bromskloss.
• Underhållning för barnen i närheten till tävlingsarenan. Billingeracet får MVG för sin fina pumptrack och lekplats nära tävlingen! Förslag på andra aktiviteter: minirace, skattjakt, ritbord, godisregn.
  
• Barnpassning. Drömmen! Då hade jag och sambon kunnat vara ute och köra tävling samtidigt = peak i familjefriden. I bästa fall: låt någon lokal ung förmåga cykla runt med kidsen i en pumptrack. Jag tror att barnen hade tyckt att det vore mycket mer inspirerande än att cykla med sina föräldrar.
  
• Inte för tidig start. Jag lär mig aldrig hur lång tid det tar att packa familjen i bilen. Addera även ett stycke tävlingsnerver så är det som upplagt för kaos på vägen till tävlingsbanan

Med det sagt hoppas jag att vi ses på Bockstensturen om knappa 2 veckor! Det loppet har allt som får det att kittlas i magen: fina stigar, tuffa backar, sumphål, sjöutsikt: alla möjligheter att bli trött!