Äntligen!
Det drar ihop sig, och som jag längtat! En pandemi senare, men nu är det äntligen dags för långloppscupens revansch!
Det har passerat massvis med månader sedan jag skrev om säsongens sista tävling 2021, och jag har hunnit roa mig med en hel del sedan dess. Mest träning, såklart! Bl.a. har jag lyckats kära ner mig i en karl som fått mig att inse att cykel med bockstyre och smala hjul inte är så dumt ändå. Åtminstone inte när cykelturerna spenderas på Teneriffa, i december. Vi hann med två turer uppför Teide, från olika håll. Tror inte någon lyckats bromsa sig nedför den där vulkanen som jag gjorde. Landsvägscykel nedför = Läskigt. Tog fem dagar att köra slut på ett bromsbelägg. Det måste nästan vara världsrekord?
Det blev såklart diverse andra bergsbestigningar under veckan där också. Fick ihop en hel drös med både höjdmeter och timmar i sadeln, vilket var väldigt välbehövligt för min del! Jag orkar tydligen mer än vad jag tror...
Men hur trevligt det än må vara att cykla landsväg i solsken längs serpentinsvängar som aldrig tycks ta slut, och dessutom tillsammans med någon man tycker om, så lär ni inte få se mig på startlinjen till något landsvägslopp. Jag håller mig i skogen ett tag till!
Ovan nämnda människa råkar ha en gedigen träningsbakgrund och har givit mig diverse tips och råd. Så under denna vinter har jag slagit personligt rekord i antal timmar på gymmet. Till detta påhitt har det även inkluderat personligt rekord i antal dagar med träningsvärk. Muskler som tidigare känts av lite lätt har dykt upp likt Gubben i lådan med basebollträ och minsann talat om att de finns där! De där dagarna man vankat fram likt en anka har jag väl kanske funderat på hur bra det egentligen är med all den där styrketräningen. Men senaste tiden har jag börjat märka av att det givit resultat när jag cyklar. Benen är starkare än tidigare, och det är första gången på tre år som jag känner att min utveckling går framåt, istället för att stå och tugga på samma platå. Tänk att allt som behövdes för att komma framåt var att hitta den där kärleken. Hur galet är inte det?
Träningen har med andra ord flutit på ganska bra under vintern. Hade kanske velat fått ihop några timmar till, men med både en släng av covid och diverse andra förkylningar vid olika tillfällen blev det några ofrivilliga vilo-veckor. Har varit frisk ett tag nu, men har inte riktigt kommit i den formen jag tror att jag har möjlighet att vara i den här säsongen. Det väntas XCO lopp till helgen, vilket är ett fantastiskt sätt att vrida ut och in på lungorna! Helgen efter det, den 7/5, då är det äntligen dags för den första deltävlingen i Långloppscupen: Billingeracet!
Jag har aldrig kört det loppet tidigare, men fått höra av flera att det är en riktigt fin bana med mycket stig, vilket jag tror kan passa mig!
Det här med Långlopp är ju relativt nytt för mig. Har bara kört Cykelvasan, Mörksuggejakten och Finnmarksturen (Där ska jag ha revansch i år efter rejäl krasch 2019), så jag har egentligen ingen koll alls på hur banorna ser ut. Men jag ser verkligen fram emot att ta reda på det den här säsongen! Förhoppningen är att kunna köra samtliga deltävlingar, och såklart ha riktigt roligt längs vägen!
Vi ses väl på stigarna? Glöm inte att anmäla er till Billingeracet!
Cassandra