Alla som kämpar får glass, alla utom Malin för hon vill gå ner ett par kilo för att kompensera vikten för en heldämpad cykel i framtiden.
Alltså, veckan som följde efter Mörksuggejakten har flutit på så himla bra att jag knappt vet vad jag ska skriva om? Jag hade planerat in en vecka med ”mängdträning” efter den. Och det BLEV en vecka med mängdträning (!?). Mängd för någon på min nivå är alltså mer än 15 timmar på cykeln, vilket i sin tur är ungefär 100% mera än en normal (sommarlovs)vecka. Långa, lugna pass med inslag av något ryck här och där, uppför en backe kanske, ett Stravasegment eller nåt.
Det har blivit två turer mellan Sälen-Mora med sällskap och ett snitt i pulszon 2. Sen en tur mellan Mora och Sälen också, för att hämta min bil. Den turen sved, för inte fan är det roligt att cykla flera timmar i sitt eget sällskap inte. Eller… det är det nog, ibland i alla fall, så man kan sortera upp sina tankar lite, reflektera över livet liksom. Strålande sol och 29 grader den dagen, så för att jämna ut solbrännan lite blev det att bära superkorta cykelbrallor och linne. Nu är jag jättesolbränd på vänstra sidan av kroppen. Cykelbränna kan visst se ut lite hur som helst.
Grus, grus, grus... Hela vasaloppleden är en lång grusväg, men omgivningarna är fina så det är en trevlig tur ändå.
Det har blivit ett par vändor med barnen också. Saga skulle absolut pröva att köra den ”svarta” Biking Dalarna turen som vi har här i Mora, fast jag sa ”nej” tre gånger. Väl vid skylten som pekade in mot den banan gav jag efter, tänkte vi kunde pröva i alla fall. Mtb-banan i Hemus (Mora) är inte särskilt stökig på något vis men det är väldigt mycket ”upp och ner”, ganska branta backar. De är så olika mina barn. Saga går igång på den här typen av terräng och tycker det är skitkul. Terje hatar det, grinar, skriker och svär så jag är rädd för att det ska finnas någon människa längre in i skogen som tror att jag misshandlar honom. Så vägrar han att lyssna på goda råd. Han har t.ex. bestämt sig för att ta alla backar ståendes med en tung växel. Det går så där halvbra i sandiga, sliriga uppförsbackar. När jag säger med min snällaste röst, ”pröva att sitt ner på en lätt växel och trampa snabbt” så svarar han ”Jag cyklar som jag vill” Sen tar det tvärstopp, han hinner inte klicka ur, ramlar på sidan, svär och skriker lite till…
Vi har nu lagt upp en plan för att undvika dessa dramasituationer och för att cyklingen ska kännas kul för dem båda. Jag ska fortsättningsvis köra en runda med Saga om hon känner för lite utmaningar, sen hem och byta barn och köra en mer anpassad bana med Terje. Jag har ju trots allt sommarlov och all tid i världen… (eller?).
Jag har också lyckats pricka in ett pass på racen med min pappa. Han fick sitt livs första punka på landsväg. Det verkar vara något punka-virus som går nu, jag tycker var och varannan får det om jag utgår i från det jag ser på sociala medier.
Kämpa!
Engelbrektsturen som går av stapeln på söndag 22/7 vet jag inte så mycket om men ryktena säger att det är ett relativt lättcyklat lopp och tiderna skvallrar också om en högre snittfart än t.ex. Mörksuggan som är lika lång. I klassen P/F 10-12 ser det tunt ut på anmälningslistan. Än så länge är Saga den enda anmälda flickan och som vanligt är det ca 500% flera pojkar i samma ålder som cyklar. Jag gissar att det har med banlängden att göra, 4 mil är långt för en 10-åring och även om banan är ”lättcyklad” så är det ju inte precis vasaloppsleden vi snackar om. I damernas tävlingsklasser ser det också ganska tomt ut. 9 st. i min klass (D40) och lika i sportklassen. Endast 4 st. i elitklassen och bara 3 st. i D30! Det är förstås en vecka kvar så det kanske trillar in lite flera. Om du som läser det här just nu sitter och tvekar om du ska vara med eller inte. Gör inte det. Gå in och anmäl dig på direkten, du har fram till torsdag på dig om du inte vill betala extra. Kanonväder utlovas även denna gång och jag tror det här med att ”tävla sig i form” verkligen fungerar för jag har nog aldrig i hela mitt liv varit i så bra form som nu, trots mina ynka 275 mil på cykel under 2018. Jag har en riktigt skön känsla i kroppen inför Engelbreksturen och ser verkligen fram mot att få rejsa lite och tömma ur kroppen rejält (effekten av en vecka med bara distansträning). Vi ses väl där?