Semester, sol och massa tid till det man gillar! Om jag får göra det jag vill så blir det gärna någon form av aktivitet ute i naturen, älskar att vara ute. Om det sen skulle vara med glada vänner på cykel så är lyckan x 2 :) Det finns så otroligt många fantastiska platser i vårt avlånga land som inbjuder till både MTB och LVG cykling.
Jag valde även i år att åka upp till Härjedalsfjällen för att ladda både kropp och själ. Så klart passade jag på att ladda ur i Fjällturen som är ett mtb lopp som går mellan Funäsdalen och Ramundberget.Vackert och skoj! Att kunna packa en rygga med matsäck och bara ta sin mtb och cykla ut på fjället är helt otroligt, det ger mig så mycket energi. Lugnet och de vackra vyerna blir jag helt tagen av och att man i inte möter en enda människa är svårt att förstå när det är så galet vackert att vara där. Efter 5 dagars höghöjdsträning ;) var det då dax att vända söderut för att så småningom landa på startlinjen på Engelbrektsturen.
Efter som min kropp inte svarat på hårdkörning denna säsong hade jag bestämt mig för att köra Engelbrektsturen som ett hårt träningspass. Jag har tappat lite av glädjen jag annars känt när jag kört lopp och det är jätte viktigt för mig att känna den annars kan jag lägga ner allt vad tävling och lopp heter. Så sagt och gjort, så nu skulle jag vara snäll mot mig själv och ha jobbigt och roligt. Ingen dum kombo! Dagen till ära var det så fint fixat så vi damer i tävlingsklass skulle få starta för oss själva,toppen! Efter herrarna och före motion med ungdom hack i häl, vilket inte jag tycker är så bra för de är både snabba och oberäkneliga så lite läskigt blir det allt.
Man kan inte annat än bli laddad och nervös när man står där i startfållan och det spelas bra musik och klockan räknar ner sekunderna till start och där Pang! gick den. Jag var med i starten men sen när vi kom till första stigningen blev jag tvungen att släppa och slå av på farten för annars tar det halva loppet innan jag kan andas som jag ska igen och det var ju så det INTE skulle bli denna gång. Så nu började mitt lopp för när man tappar de i täten får man köra själv och de herrar man sen kommer ikapp kör för långsamt för att sällskapa med, så det är bara att trampa på. Hej och hå! Men just det, jag blev ju ikapp åkt av en kvick ungdom som sen gjorde allt för att köra ifrån mig men jag tog rygg och tänkte att vi kan väl hjälpas åt lite. Han var nog inte så van att cykla runt med tanter ;) som mig och när jag sen frågade om vi skulle hjälpas åt ett tag och dra växelvis såg han mycket skeptisk ut. Men han förstod sen att det inte var så dumt och tackade för tipset, en mycket artig ung pojke ;) Engelbrektsturen bjuder på mycket fina och snabba grusvägar vilket kan tilltala de flesta ,van som ovan åkare. Det finns en del roliga stigar också med härligt flow och massa rötter så man måste ändå hålla tungan rätt i munnen. Turen går upp och ner och håller sig i och runt skogen mest vilket jag tycker är fint och bra. Engelbrektsturen är en bra genomkörare inför cykelvasan som inte heller är så teknisk utan mera snabb.
Så hur gick det för mig att köra fort och med glädje? Jag skötte mig utmärkt hela tiden, jag tyckte det var jobbigt och när jag på slutet blev omkörd av en annan elitdam orkade jag inte hänga på spurten men GLAD det var jag när jag rullade in över mållinjen.
Nu har jag semester igen och cyklar runt på nya fina ställen vilka jag kanske berättar om nästa gång. Mitt nästa lopp i långloppscupen blir Bockstensturen som går i Varberg ett kanon fint lopp så missa inte det.
Ha det gott i solen!
Monika Monkan :)