Imorgon är det dags för Sveriges äldsta långlopp, Finnmarksturen. Den första turen avgjordes redan 1991 och jag körde för första gången 2001 där jag blev 47:a. 2002 var jag 26:a, 2003 21:a, 2004 23:a, 2005  44:a, 2007 var jag 26:a och 2008 var jag FEMMA (5:a)! Sedan var jag tillbaka till det mer normala 2009 då jag blev 24:a men redan 2010 gick det lite bättre igen och jag blev 12:a. 2011:a blev jag 144:a och det var första året med den korta banan. Fram till och med 2010 så var tävlingen ca: 11 mil lång med en vinnartid runt fyra timmar. Ett riktigt långlopp med andra ord. Jag hade sedan ett par års uppehåll innan jag 2014 och 2015 blev 16:e.

Jag har alltså tagit mig runt "Turen" tolv gånger, kanske är det ett bevis på att jag inte är purung längre. Eventuellt så kan jag ha gjort någon mer start då dom tidiga resultatlistorna från Finnmarksturen inte har med de som brutit loppet. 

2008 gjorde jag mitt överlägset bästa resultat där jag blev femma och det är också en av mina absolut främsta meriter. 2009 var min sista säsong som elitsatsande men redan under 2010 så kände jag att livet som motionär med ett eller två lätta pass i veckan inte riktigt passade mig. Efter att ha fått ett jobb 3 mil från hemmet så satte jag igång med cykelpendling 4-5 gånger i veckan från 1:a juli och körde Finnmarksturen 2010 den 10:e augusti med fantastiska ben. Tyvärr så kände jag mig då som en motionär mentalt och ville inte vara i vägen för dom riktiga elitcyklisterna och gjorde därför en väldigt otaktisk tävling. Minns att jag gick in i alla skogspartier sist i gruppen och fick ofta åka bakom dom starka estländarna Alla Oras och Jaan Kirsipuu (ja, den där duktiga spurtaren med många år som landsvägsproffs bakom sig) när vi skulle ikapp täten igen på grusvägarna. Jojo-cyklingen blev till slut för mycket för mig och jag fick vika ner mig och blev tolva med mersmak. 

Jag måste säga att jag gillade den där längre banan, det blev mer långlopp av det hela då. Nu för tiden så är många långlopp i princip bara förlängda och lätta XC-lopp med vinnartider på mindre än två och en halv timme. När loppen börjar närma sig fyra timmar i vinnartid så blir det ett annat tänk med taktik och man måste lägga upp loppet så att man har krafter kvar även på slutet. Under fyra timmar så hinner man ha ett par svackor men kan ändå avsluta starkt. I ärlighetens namn så passar kanske dom korta loppen mig något bättre, men jag vill ändå att långlopp ska vara långa. 

Med det sagt så måste jag ändå säga att Finnmarksturens korta bana är riktigt kul. Den är liksom onmväxlande och det händer något mest hela tiden. Eftersom karaktären skiftar så kan man åka ifrån cykliser som sedan kör ikapp en och tvärt om. Tävlingen blir mer dynamisk än i många andra långlopp.¨

Jag filmade hela loppet förra året när jag blev 16:e och den videon kan du hitta här.

På Engelbrektsturen senast så blev jag 15:e och jag har ingen större anledning att tro att formen blivit sämre. Hade dock en klantig vurpa tidigare i veckan som tack och lov ändå slutade med bara skrapsår och blåmärken.

Idag ska jag försöka få till ett väckningspass, hälla i mig lite extra vatten och äta lite extra godis (kolhydrater). Vi ses imorgon!