Dags för jubileum – igen! Det gäller att fånga alla möjligheter att fira när man kommit upp lite i åren.
Därför åker jag inte till Eksjö bara för att cykla Ränneslättsturen utan också för att fira att det nog var här jag slutligen bestämde mig för att 2023 skulle vigas åt målmedveten träning och tävling på mountainbike.
Under det här loppet 2022 fick jag en stark upplevelse av den här cykelsportens rötter på banans extremt långa, fina stigpartier.
Oändliga stigar
I skogarna runt Eksjö finns oändliga stigar. Här har folk alltid rört sig mycket i terrängen – med stigar som resultat. Dessutom är markförhållandena väldigt gynnsamma så stigarna blir förhållandevis släta och snabba. Det är klart att det finns en del rötter och stenar, men allt är relativt. I min värld är underlaget mjukt som sammet.
Ett mountainbikelopp kan inte bli mycket finare än så här!
Klassikern var målet
I fjol hade jag egentligen tänkt satsa på att genomföra en klassiker. Öppnade med Vasaloppet, men sedan sprack planerna. Ett krånglande knä och konstiga händer gjorde det svårt att planera såväl Vansbrosimning som Lidingölopp. Men cykla kunde jag, så jag spontananmälde mig till Ränneslättsturen eftersom jag skulle befinna mig i närheten när loppet gick.
Jag kom dit med en vag bild av att det skulle vara ett lopp med mycket stigcykling.
Det var det! Så mycket att jag, för första gången i mitt liv, kom på mig själv med att längta efter en skogsbilväg på slutet.
Min premiär på Ränneslättsturen 2022. Nu blir det jubileum! Foto: Cykelkanalen.se
Det bästa och sämsta…
Stigcykling lockar fram både det bästa och det sämsta ur mig: Lusten och glädjen är viktigast. Så fort jag kommer ut på en fin stig leker min själ! Lyckohormonerna kokar! Allt är perfekt och inget annat existerar är närvaron i stundens upplevelser.
Men det är också det som gör att jag inte sparar på krafterna. Det märks på slutet… Jag borde kanske inte bara cyklat på upplevelsen utan insett att det fortfarande var en bra bit kvar till mål.
Träna för att bli klokare
Det är bland annat därför som jag har ägnat det sista halvåret åt ett träningsupplägg som dels ska göra mig mer uthållig, dels träna mig på att fatta kloka beslut under resans gång. Jag ska både äta och dricka, det vill säga fylla på med energi innan både muskler och huvud tappar ork och fokus.
Det är inte säkert att det går fortare för det, men redan årets första två tävlingar i Långloppscupen visar att det blir roligare.
För mig är det målet.
Vi ses i Eksjö!