I torsdags hände det, äntligen. Min Garmin signalerade att jag var uppe på den konditionsnivå som jag hade innan jag blev sjuk i början av december. Sex veckors dödsinfluensa tog alltså nästan tre hela månader att övervinna. Det känns faktiskt bra nu. Jag har haft bra kontinuitet sista månaden. Februari blev mycket upp och ner, först Israel och sen ett Vasalopp som tog hårt på kroppen, men i mars har passen klarats av utan några större bekymmer. 

Denna vecka har jag cykelpendlat en hel del till och från jobbet. Det är fantastiskt att det är ljust när man cyklar både dit och hem. Ett par eftermiddagar har jag också fått känna vårsolens första varma strålar. Tänk att det är lika fantastiskt varje år. 

Något jag älskar med vårvintern är möjligheten till skoterspårscykling. Jag och Henrik fick till ett fint pass på spåren precis utanför dörren i Falun. Det vill till att det har varit kallt på natten så spåren är hårda och håller för cykling, samtidigt som man helst vill ha sol och varmt när man ger sig ut. Hastigheten blir inte så hög vilket gör att man inte behöver bli kall och frysa heller.

Kommande helg kommer också gå i cyklingens tecken. Singletrack Sisters har teknikdag i Genarp på lördagen och på söndagen blir det tävlingspremiär i Danmark. Teknikdagen är sedan länge fulltecknad och vi kommer ha en heldag med föreläsning, teknikträning och stigcykling, och en massa fika så klart. Tävlingen på söndagen är en dansk ”hygge”-tävling. Kakbuffe i depån sägs det. Oavsett kakorna så lär det bli tufft. 57 km, fyra varv på en bana och en segrartid på runt fyra timmar. Herrarna kör 76 km. Skönt att veta att man kommer vara pigg på måndagsmorgonen. En racerapport kan utlovas redan nu.

Singletrack Sisters!