Långloppspremiären 2022 är speciell för de flesta av oss. Många har inte tävlat alls de senaste åren. Det är lite extra nervöst såklart. Jag har gjort den här resan förut. 2019, och senaste Billingeracet, kom jag tillbaka efter att ha varit skadad i ett helt år. Det gick kanonbra – så ingen anledning att vara nervös över viss ringrostighet – väl där så är det bara att ge järnet och njuta av att tävla igen!

På torsdag drar vi upp till Skövde med fullpackad husvagn och maxat med cyklar på biltaket. Så här far vi runt i Sverige under långloppssäsongen – jag, min man Ulf och våra två barn. Kanske känner du oss redan eller så är den här bloggen ditt och mitt första möte.

Ny spelplan på tuff premiärbana

Billingeracet blir extra spännande för oss tjejer i år, eftersom det är första året med egen damstart. Vi har en utslagsgivande startbacke som kan komma att splittra damernas elitfält redan efter några kilometer och sedan väntar en lång banvallskörning där vi tidigare legat i grupper med starka herråkare, men där vi nu kommer att vara jämförelsevis få i spåret. Det ändrar spelplanen.

Banan i sig är lång och krävande, en tuff premiärbana, och det kommer helt säkert att hända en hel del under racets gång. Vi har också ett startfält med några nya namn i sammanhanget, vilket gör det extra svårt att sia om hur racet blir. Men en sak är säker… det blir långt och hårt, precis som ett långlopp ska vara.

Distansnötande, Spanien och Zwift

Mina förberedelser inför långloppssäsongen har varit bra från början av mars och framåt. Fint vårväder här i södra Sverige har gett mig många sköna timmar i skog och på grusväg, vilka kryddats med grym stigcykling under ett träningsläger på spanska fastlandet. Distansnötandet har jag kombinerat med att tävla på Zwift och backkörning på Hallandsåsen. Den senaste veckan har jag ägnat åt att bli kompis med min nya fulldämpade racehoj, en Lapierre XR 9.9. Jag känner mig laddad för en långloppshelg på Billingen med banrek, väckningspass och allmänt gott häng på berget. 

Vi ses! 

Nellie