Med fjärde långloppet från mitsubishi mtb challange i bagaget börjar ett klart mönster utkristallisera sig. Succé och platt fall är säsongen melodi!
Jag lyckades tillslut pussla ihop en fungerande helg med hjälp av min bästa syster som gladligen hjälpte till med mini me, så jag själv kunde åka ner till Eksjö och bygga en vers till på säsongens melodi.
Lördag eftermiddag och "snigeln" är packad för avfärd mot Ekjö Camping. Väl där blir jag informerad om att jag missat kvällens andakt och att min plats är dubbelbokad. Jag tog den informationen till mig, förklarade att jag är här för att cykla och intresserad av min plats och inte campingens mambo jambo. Men halleluja, plötsigt uppenbarade sig en extra plats till mitt förfogande, fick låna ihop ca 50m skarvsladd för att nå till strömkälla och saken va biff.
Under resan ner tänkte jag hela tiden, varför åker jag ens? Jag som jobbat dygnet runt, inte haft någon som helst struktur efter Lida loop och är allmänt sliten. Vände dock det tänket till att jag skulle ta detta lopp som träning vilket gav mig en skön känsla av utebliven prestationsångest, tror jag skulle må bra av den känslan inför varje lopp. Hur som helst, sov som en stock, vaknade skönt utsövd med lite allergi snörvel som förföljt mig under senaste tiden. Detta skulle bli en bra "träningsdag"
Starten går och jag är inte lika brydd över vart jag har mina kombantanter som vid tidigare lopp, jag hittar några bra ryggar att hålla mig bakom och min "träning" fortgår.
Någonstans mitt i loppet börjar den klungan jag ingår i köra ikapp framförvarande klunga. När vi närmar oss ser jag att Daniel Grass ingår i den klungan, ni vet han som svischat förbi mig vid flera tävlingar och placerat sig på pallen mest hela tiden.
Har han en dålig dag, eller vadå? Våra klungor sammanfogas och med Daniel precis framför mig hör jag från speakerns skränande högtalare att jag just där och då innehar en tredje plats.
Hmm, nu byts tankarna från träningsrunda till att äntligen lyckas placera mig på pallen. Jag borde vid det här laget va väldigt försiktig med dessa tankar då det gått i stöpet tre gånger tidigare denna säsong. Men denna gång var jag verkligen fräsch. Det är ju bara 20km kvar och jag följer ju med klungan så lätt och med Uswe:s dryckessystem på ryggen hade jag ju kontinuerligt tillfört vätska vilket jag trodde låg till grund för mina tidigare failures.
15km kvar och över ett tramptag byts succé till platt fall, inte med samma känsla som förut. Jag var fortfarande fräsch i huvudet och inga krampkänningar, bara totalt noll kvar i benen. Den plattaste väg kändes nu som en nyharvad grusväg uppför och klungan och drömmen om en pallplacering blir ett minne blått. Sedan tar det inte många minuter tills det börjar svischa förbi folk medans det känns som jag sitter på en trainer vid banans kant och trampar febrilt utan att komma någon vart. Medans jag sliter på min trainer den sista milen och ser min tänkta tredjeplats bli en 13:e plats lägger jag snabbt om mitt tänk till det ursprungliga, det skulle ju bara tränas i tävlingsfart.
Nu blir det ett minibreak från tävlande i Mitsubishi mtb challange då en annan utmaning stundar. Det drar ihop sig till Bike transalp som är ett sju dagars etapplopp genom alperna. Vi startar i Österikiska Imst och jobbar oss ner mot italienska Riva del Garda. Distans 550km och med galna 19000 höjdmeter klättring.
Önskar er alla stort lycka till i kommande långlopp tills vi ses igen.
AMEN