Hej!

Jag heter Håkan Johansson och bor i Falun. I år ska jag återigen genomföra samtliga deltävlingar i Långloppscupen.

1995 var vi helt överens, Ulf Dovemark och jag. Sverige behöver en Långloppscup och den ska vara till för alla som älskar mountainbike, ung som gammal, elit som motionär.

Jag var chefredaktör för Svenska Mountainbike-magasinet när Ulf ringde mig, hösten 1995.

Året efter startade vi Cupen och för enda gången hittills körde jag alla deltävlingar. Det har jag papper på, för i vinter hittade jag diplomen till de fem som genomförde samtliga lopp. Jag var en av dem och trots att jag fortsatt cykla har jag aldrig upprepat bedriften.

Nu är det dags!

Hösten 2022 bestämde jag mig för att leva min dröm år 2023. När jag fyllde 70 år i december gav jag mig själv Sveriges bästa coach, Fredrik Eriksson på Toppfysik i födelsedagspresent. Sedan dess följer jag slaviskt men entusiastiskt de träningsprogram som han sätter ihop.

Jag vet att jag inte kan räkna med att göra rekordtider men jag siktar på att bli en lite bättre version av mig själv. Tio procent snabbare spår Fredrik.

Här ska jag berätta lite om resan, träningsupplägg och erfarenheter. Kanske en och annan minnesbild från åren som gått också.

Mountainbike har utvecklats till en bred folksport. Oräkneliga cyklister trampar runt på de fantastiska stigarna i Sveriges natur – ensamma eller i grupper, i cykelklubbar, Friluftsfrämjandet eller andra organisationer. Långloppscupen är också ett sätt att vidga perspektiven. Ta chansen att trampa fram i okänd natur där någon annan redan letat rätt på de finaste stigarna.

Tänk om någon av de som aldrig fick sina diplom för första Långloppscupen också dyker upp. John Rastad, Jan Spjuth, Håkan Fager och Henrik Johansson. Det vore också en dröm!

 Vi kanske ses på någon tävling i sommar?