Helgen innan SM-veckan var jag och pojkarna i Tibro och körde Swe-cup.
Jag hade anmält mig till D-40 men insåg att banan var för tuff och att hela organisationen skulle få vänta hur länge som helst på att jag skulle komma i mål. Nu inser jag att jag förmodligen skulle blivit varvad och fått kliva av i förtid. Jag bytte klass till D-sport vilket gjorde att de värsta partierna var borttagna och att jag fick köra sist på dagen och kunde ta all tid i värden på mig upp och ner för backarna. Kul att ha kört på hemmaplan men nästa år blir jag stödmedlem och kränger hamburgare i stället.
När jag började skriva detta inlägg så var jag superladdad…
Jag satt och tittade ut på havet och mådde som en prins.
Semestertiderna är i full gång och jag och familjen spenderade en vecka på Isaberg och MTB-SM, killarna körde och jag hejade på så att jag blev hes. Insåg att man ska vara vältränad om man ska orka heja på alla sina klubbkamrater. Till nästa år får man ligga i hårdträning för att orka. På Isaberg fanns också stora möjlighet att se cyklisterna under nästan hela loppet om man orkade springa lite fram och tillbaka, vilket var jätte roligt. Men det innebar som sagt mycket mer hejande än vad man i vanliga fall kan få till på tävlingar när cyklisterna försvinner in i skogen som en avlöning och inte kommer tillbaka förrän efter 10-15 minuter.
På Isaberg fanns mycket trevligt men inte fanns där så mycket hav att titta på. Jag och Anders tog oss till Kalmar vid två tillfällen faktiskt. Först gjorde vi en, dag till dag, i repris. Denna gång var det inte något firande utan ett Vernissage på Ekerums konsthall på Öland som skulle avklaras. Självaste Drottningen var där och invigde och under en kväll fick vi först njuta av vacker konst och senare en underbar middag, i glada vänners lag.
Tillbaka till Isaberg och tävlingarna kunde börja. Killarna kämpade på tappert men hade inte någon större tur i XCE´n Willhelm överaskade dock med att ha 14.e bästa tid. Det tyckte vi var jättebra. På XCO´n gick det bättre för båda. De var som vanligt sena iväg i starten men hämtade upp massor av placeringar och placerade sig som 11 respektive 13 i tävlingen. Johannes från Norberg som hängt ihop med killarna nästan hela vägen lyckades klämma sig in emellan. Nu blir det möjlighet till revansch för Wincent i Norberg i morgon då de alla tre skall åka 40 km.
Här är det full fart upp för den enorma backen. Likt Trollstigen i Norge slingrade sig banan upp för berget för att en bit längre bort störta ner i Ragnarök. När jag gick där med min mamma och pappa konstatera vi att den lika bra kunde döpts till Ättestupan då det var med livet som insats man kasta sig utför de doserade kurvorna för att ta sig ner.
När SM var över åkte hela familjen till Kalmar för att hinna umgås lite mer med våra bekanta som faktiskt bor alldeles vid havet, därav utsikten som refereras till i början av detta inlägg. Det blev några dagar mestadels på Öland, vi besökte den norra udden med långe Erik vilket var nytt för hela familjen. Wincent räknade till 108 trappsteg i fyren + en stege på slutet.
Men underbart är kort och vi börjar känna att semestern snart är slut och att vi behöver komma hem för att förbereda oss för att börja arbeta. Förskolan ska genomgå några små byggarbeten och bär ska plockas för att det ska finnas till kräm under hela läsåret. Så i torsdags spenderade jag halva dagen i jordgubbslandet och plockade 20 kg jordgubbar som sedan skars, vägdes och förpackades i burkar. Jag han också med en sväng i skogen och plockade ett par kilo blåbär. Det är helt galet mycket blåbär i skogen bakom vårt hus. Jag är så lycklig. Har plockat alla dagar sedan vi kom hem och känner att jag inte är 20 år längre, känner mig helt stel i både rygg och ben. Kom in för en stund sedan och har precis rensat så att det nu finns 8 kg blåbär i frysen.
Så det här med att cykla själv har jag inte hunnit tänka så mycket på förrän jag stelnade till efter bärplockningen och undrade om jag ens skulle kunna ta mig upp på cykeln, men nu känns det faktiskt lite bättre, det handlar väll mest om att kroppen ska vänja sig vid att gå böjd på ett sätt som den vanligtvis inte gör.
Oroande rapporter om väder har nått mig, det ska visst regna mesta delen av dagen i morgon. Här har det redan börjat, supertråkigt. Skulle aldrig tänkt i morse när jag vaknade att det var finväder och att det var trevligt.
Men vädret är som det är och det blir i alla fall inte någon risk för damm. Det ska bli spännande att se vad arrangörerna har gjort med banan. Om de bara dragit om en del eller om de försökt hitta allternativ till alla de vägar med makadam som de så oturligt hade fått förra året. Vägarna hade tydligen varit fina skogsvägar tills något bolag som skulle köra skogsmaskiner där bestämde sig för att förstärka vägarna med makadam för att inte köra sönder dem. Vilket kanske i och för sig var bra för det hade ju inte varit så roligt att åka om vägarna inte funnits kvar på grund av att skogsmaskiner kört sönder dem. Jag hoppas att det inte blir allt för kallt om det regnar. Jag har fått för mig att jag kör bäst i värme.
Norberg är nästan som hemmaplan och jag ser verkligen fram emot att få köra där. Det finns så mycket historia att insupa på vägen och min absoluta favorit är området kring Klackberg. Nu ska jag sova gott och så hoppas jag att vi ses i spåret i morgon.
Catina.
