Halloj!
Ursäktar om jag är lite sen med tävlingsrapporten från Mörksuggejakten. Jag hade nästan skrivit klart hela texten när utkastet tyvärr försvann innan jag hann spara. Så nu fick jag skriva om alltihop...
Då har årets fjärde deltävling i Långloppscupen genomförts. Men min andra, då jag missat både Lida Loop och Ränneslättsturen.
Veckan innan tävlingen kände jag mig väldigt matt och trött, både fysiskt och mentalt. Är övertygad om att förra helgens världscup slet mer än vad jag trott, i samband med långa bilresor till och från franska alperna. Men här kan ni läsa tävlingsrapporten från Frankrike.
Väderprognoserna utlovade molnigt och regn under söndagens tävling i Rättvik. Jag stod länge och velade mellan att köra lite mer lättrullade Thunder Burt däck, eller Maxxis Aspen, som jag nästan alltid kör. Valde till slut att köra Thunder Burt och det fungerade bra, trots regn och bitvis hala partier.
Inför start var jag inte övertygad om att jag skulle orka med intensiteten. Det var en månad sedan jag körde hårt senast (helt annan intensitet i långloppsvärldscupen då både längd, höjdmeter och tid var betydligt mer). Sedan har man alltid lite småångest inför Vida Blick. Den längden på intensitet är min största svaghet.
|
Starten. Foto: Cykelkanalen.se |
Men vi startade 10:05, 20 minuter efter damernas start. Vi han kanske en minut bakom masterbilen innan det började duggregna. Masterbilen tog oss lugnt igenom Rättvik, men alla visste vad som väntade så fort den släppte oss. Vida Blick. Drygt 2,5 kilometer lång backe med 175 höjdmeter. Det brukar gå stenhårt uppför och spränga fältet.
Vi kom till botten av Vida Blick och det började köras. Jag låg med långt fram, runt 10 placering ungefär. Backen går i tre branta sektioner, med lite platt mellan. Jag kände min riktigt bra halvvägs upp i backen, mycket bättre än vad jag väntat mig. Avancerade fram lite i fältet och tog mig upp längre fram till vänstersvängen med drygt 2:45 minut kvar. Därifrån brukar det gå riktigt hårt upp till backpriset. Farten trissades upp och med en och en halv minut kvar till toppen såg jag att jag hade Jakob Söderqvist på hjul. Släppte lucka fram och fortsatte i samma intensitet när de framför ökade på inför backpriset. Det sprack upp till mindre grupper framför, med Larsén, Wengelin och norske Östen drygt 5 sekunder framför en grupp med Norén, Olars, Lindh, som sin del var drygt 5 sekunder framför Oliver Vesterlund, Forsell, Tjulander, Mård och Hylén som var drygt 5 sekunder framför mig, Porath och Söderqvist. Kände mig dock för första gången lugn på toppen, hade fortsatt en bra känsla och hade absolut inte gått för hårt.
Jakob körde om och hade siktet inställt på täten. Jag lade mig på hans hjul och fick en fin resa fram på efterföljande grusvägar. Den rullen ville jag inte släppa resten av loppet. Såhär bra har det aldrig känts i den här delen av Mörksuggejakten. Grusvägarna längs fäbodarna började ta slut och folk började positionera sig för det kritiska efterföljande stigpartiet. Jag tog mig fram lite, men det var fortfarande många framför. Det blev luckor framför i gruppen, och jag började bli lite orolig. Fan, ska man behöva ansluta igen. Men jag glömde bort att jag låg på Jakobs rulle, och när vi kom ut på grusvägarna ner mot Furudalsvägen började han gasa igen. Låg på ordentligt för att ligga med på hjul, samtidigt som vatten och lera sprutade upp i ögon och ansikte så jag inte såg någonting. Hade tagit av mig glasögonen tidigare, då de immade igen men det var knappt bättre sikt utan.
|
Foto: Cykelkanalen.se
|
Jakob gasade ikapp gruppen framför med Larsén, Norén och någon till, men vi svepte förbi dem och fortsatte. Väl nere vid Furudalsvägen var det som vanligt en chikan för att dämpa farten, innan vi gick in på en grässtig längsmed asfaltsvägen. Jakob körde otroligt hårt samtidigt som jag började få lite håll på vänster sida. Det gick dock snabbt över. Kom ut på Österängsvägen och vi försökte gå ikapp täten. Jakob drog hårt inledningsvis och lämnade sedan över till mig. Vi knapade in lite, jag växlade och fick fram Hugo. När vi hade några sekunder kvar fram så var det ingen som riktigt ville gå in för att ta sista meterna, så det blev lite stiltje. Då attackerade Jakob hårt in på grusvägen och bombade sedan ikapp hela gruppen. Jag var med på hans attack och slet hårt för att gå med. Efter drygt 3 minuter kom vi ikapp täten igen. Tänkte att nu skulle man kunna återhämta sig lite. Slappnade av i två sekunder innan Jakob satte in en ny attack. Jag såg den tidigt och kunde gå med på hjul in på nästa stig.
Hade inte kunnat slappna av ens en sekund sedan masterbilen släppte, och upptäckte också att jag glömt få i mig energi. Tog en gel och en sip sportdryck. Längs grusvägarna bort mot Övre Gärdsjö fick vi till ett bra samarbete och jag tror alla var nöjda att hinna återhämta sig lite. Vid Gärdsjö fick vi langning och jag tog en ny flaska sportdryck, trots att jag knappt hade rört den jag hade sedan tidigare. Körde på och vidare genom byn och över träbron över sjön Gärdsjön.
Vi var fortfarande en stor grupp men jag såg till att hålla mig långt fram. Hade Oliver från teamet med i gruppen vilket var riktigt bra. Jag låg som sämst på fjärde rulle bakom Jakob, Axel och Wengan.
|
Foto: Cykelkanalen.se |
Jakob höll högt tempo och det började sållas lite bakom. Fler och fler tvingades ge sig. Vi började komma ikapp grupper med damer som startat 20 minuter före, och det kunde vara lite problematiskt att ta sig förbi när det var grupper med damer och en stor grupp med herrar. På grusvägar var det inga problem, på stigarna kunde det bli lite rörigt och stressigt tyvärr.
|
Foto: Cykelkanalen.se
|
Efter drygt 36 kilometer ökas farten ytterligare när Jakob kör, och han och Wengan får en liten lucka till Axel. Norrmannen Östen klipper luckan och de tre kommer iväg lite. Axel är trött och växlar fram mig när vi kommer ut på grusväg. Jag täpper luckan med Axel och Oliver på hjul, men det har kostat mycket. Nu är vi en tätgrupp med Jakob, Wengan, Östen, jag, Axel och Oliver och bakåt ser vi ingen. Men jag var riktigt trött nu efter drygt 1:20h. Hade fått i mig för lite energi och kroppen började säga ifrån och påminna sig att det bara var en vecka sedan världscupen i Frankrike. Axels kropp svarade exakt likadant som min, samtidigt.
Strax innan banans andra längsta backe i Västanå efter 41 kilometer tvingas jag ge mig. Axel och Oliver täpper luckan fram, men Axel släpper snart han också. Jakob kör otroligt hårt i backen med Wengan, Östen och Oliver med sig, medan jag kommer ikapp Axel i mitt tempo. Båda lika uppgivna. Går upp och drar och Axel släpper några meter, och så ligger vi ett bra tag. Jag ensam, Axel ensam 7-8 sekunder bakom. Jag försöker ändå i några kilometer att gneta mig ikapp, men de släpper aldrig upp farten där framme. Inser att det är lönlöst när jag kommer ut mot Östbjörka och langningen där. Det blåser ordentlig motvind. Ser Axel ensam bakom mig, men strax där bakom en grupp med Larsén, Norén, Olars, Filip Mård och Micke Tjulander.
Det är lönlöst att jaga ensam så jag släpper upp och väntar in den gruppen. Intog en gel och sportdryck med hopp om att få tillbaka lite energi. Det gick betydligt mer sansat i denna grupp och jag försökte återhämta mig. Det kändes ändå rätt bra men kroppen sa kraftigt emot så fort det gick hårdare än tröskeleffekt.
Vi kom bort mot Nittsjö och den lilla loop på motionsspår som körs där. Larsén började köra hårdare uppför där och jag fick slita för att gå med. Det samlades dock ihop igen bort mot grusvägen och Nittsjöbacken. Där gasade Norén och Larsén på ordentligt och fick med sig Micke och Olars, medan jag och Axel fick släppa även denna grupp. Mård körde förbi och anslöt fram och jag började köra ifrån Axel mer och mer. Allt över tröskelintensitet sa kroppen nej till. Nåväl, kom upp till Västberg och hade väl drygt 15 sekunder fram till gruppen, men Mård hade släppt dem och låg mellan oss. På asfalten utför från Västberg kommer jag ikapp Mård och kör förbi i jakt på gruppen framför. Filip går inte med i den fart jag tog med mig från utförsbacken, men jag lyckas heller inte komma ikapp de andra.
Nu går vi in mot Markusbacken och det backpris som finns där. Det trycks på ordentligt framför och jag ser att de kör ifrån mer och mer, men jag fortsätter att trycka på så mycket som kroppen tillåter. Kommer bort till Backa, med en dryg mil kvar till mål. Där står de med sista langningen, men jag tog bara vatten och kastade sedan flaskan. Tänkte att jag skulle kunna köra in de dryga trettio sekunderna jag hade fram på stigarna de sista 8-9 kilometerna. Höll en jämn fart och såg dem framför mig med ungefär samma avstånd som tidigare. Jag tog inte in, och de utökade inte. Till slut insåg jag att jag inte skulle komma ikapp dem, och gav upp jakten. Körde de roliga stigarna längs med Enån bort mot IK Jarl igen. Kom ut närmare området och fick syn på Jakob som låg ensam, och med gruppen med Larsén, Olars, Norén och Tjulander mitt emellan mig och Jakob. Det skulle dock krävas något alldeles extra om jag skulle köra ikapp en dryg minut de sista två kilometerna, och inte med den känsla jag hade för tillfället. Körde de sista två kilometerna och gick imål som 9:a, drygt 2:40 efter Wengan som vann.
Det jag tar med mig från loppet var att det kändes oväntat bra första timmen, med tanke på att jag inte kört något högintensivt på en månad, samt att jag hade världscupen och bilresor i kroppen. Mentalt trött. Men känslan första timmen tar jag ändå med mig framåt.
|
Foto: Cykelkanalen.se |
Resultat: https://results.neptron.se/#/morksuggejakten2024/results?pageSize=25&raceId=99