Förra året tog jag mig igenom första loopen, i år tänker jag att jag ska köra alla tre! Det känns som att förutsättningarna för det är lite bättre i år. Än så länge. Trots att det är sluttampen innan sommarlovet som kan vara ganska krävande för oss som jobbar som lärare. Men jag ska ladda med sömn, och mera sömn,.. den bästa medicinen mot det mesta, i alla fall i mitt liv.
Något som gör mig riktigt glad är att tävlingsarrangörerna ändrat på starttiderna. Förra året startade jag och barnen (Saga) i princip samtidigt med bara några minuters mellanrum, men i år startar Saga kl.9, Terje kl.9.30 och jag kl. 11.08 För min del betyder det inte bara att jag kan vara med barnen och se till att de kommer iväg i tid, och står i rätt fålla, jag kommer förhoppningsvis också kunna ta emot dem när de kommer i mål. Det känns riktigt bra i ett mamma-hjärta. För Terjes del som kör i P11-12, har de dessutom kortat ner banan till 10 km. Även det, ett riktigt bra beslut av arrangörerna. 10 km räcker gott och väl för någon som är 12 år.
Något som gör mig lite bekymrad är dock att båda barnen sa imorse att det kliade i halsen, Terje hostade och snorade. Han var sjuk förra året på just det här loppet och jag hoppas verkligen att det hinner gå över innan söndag. Trixet jag brukar ta till är att mata mina barn med en pressad vitlöksklyfta. Den lägger jag på en matsked så får de gapa, svälja och sen skölja ner med massa vatten. Jo, jag vet att det inte finns några vetenskapliga bevis på att vitlök fungerar, meeeen… ingen rök utan eld. Idén måste ha kommit från någon någonstans någon gång… och det kostar inget (mer än en dag med dålig andedräkt) att käka en vitlöksklyfta eller två när man känner att något är på gång.
Jag ser mycket fram mot att köra på söndag. Mitt sinne (som har en tendens att gå ner sig i perioder) säger att jag är i usel form men min kropp och tiderna från de två sista loppen säger mig något annat. På Lidingöloppet 2018 t.ex. då var jag 45 minuter bakom vinnaren i elit, i år var jag 34 minuter bakom. På Billingeracet var jag 2018 hela 75 minuter efter vinnaren i elit (ja, jag upplevde det som att det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv). Men i år “bara” 54 minuter efter. Nu finns det ingen tid från Lida loop att jämföra mig med eftersom jag bröt efter första loopen, så själva vinsten kommer för min del handla om att fullfölja loppet. Jag kommer inte heller på detta lopp ha någon klocka igång som visar, tid och snitthastighet. Jag vill bara cykla och njuta!
Förra veckan hade jag en sån här riktig drömvecka träningsmässigt. Jag fick massa tillfällen att cykla! Måndag med min klubb Perbellum, Tisdag med min andra racerklubb Mora CK, Torsdag i skogen i en skön och varm kvällssol tillsammans med mina barn. Söndag rulla igenom hela mörksuggebanan i Rättvik. Ja, alltså det händer inte så ofta att jag får in så många timmar av skönt cyklande, men förra veckan hände det och det kommer jag leva på ett tag nu. Den här veckan blir det nog inte så mycket cyklande på grund av tidsbrist, men å andra sidan är det heeeelt OK när det är lopp på lördag. Vila och sova mig i form är min melodi.
Måndag: Träningarna med Perbellum SS är så roliga, speciellt när vi blir ett stort gäng som kör.
Tisdag: Mora CK har alltid mycket folk med på träningarna. Fram till Siljan Runt, sen avtar det.
Torsdag: 30 kilometer med barnen en helt vanlig vardagskväll efter middag. De börjar verkligen bli stora nu.
På lördag morgon drar vi mot Stockholm och bor i husvagn. Tanken är att vi ska hinna köra igenom barnens banor på eftermiddagen. Är ni där på lördag och provkör och hör musik mitt i skogen…. Så kan det vara barnen som använder sin nya högtalare.
En sak till:
GLÖM INTE BADKLÄDER!
Sjön Getaren som ligger precis vid mål- och start- området är sjön du garranterat kommer vilja slänga dig i efter målgång!
Vi ses!
Söndag: Ett fint distanspass med mig själv längs mörksuggans bana. Fint före hela vägen runt förutom på 7 ställen där det låg omkullblåsta träd så en fick lov att hoppa av cykeln. Men upp till Vidablick var det helt rent, bara att gasa på ;)