Tre veckor sedan Ränneslättsturen. Vilket lopp! Det var riktigt hårt, både min Oiz och kropp tog rejält med stryk. Behövde totalrenovering av Ozien och min kropp sa upp sig. Drog på mig en förkylning med halsont och hosta i en vecka. Missa därför Mörksuggejakten..riktigt, riktigt tråkigt!
Ränneslättsturen var ändå ett bra lopp där jag körde smart och starkt. Tog båda spurtpriserna och segern. Men det var inte en självklar resa dit. Framdämpen sa tack och god natt vid 32 km och fick köra helstelt i 40 km, det var en upplevelse. Bromsarna tog slut med ca 10 km kvar.. fick framhjulssläpp tidigt på loppet och därmed en liten krasch, styret blev helt snett, fick någorlunda ordning på det.. men ja, ni hör ju, mycket kunde ha stoppat tävlingen tidigare än önskat. Fördelen var att jag inte var den enda som hade problem med cykeln, vädret och underlaget! Rännesslätturen var som sagt hård!
Efter första spurtpriset (vid 15km) bildades det en liten grupp på fyra, som blev tre och med det sista 5 km kvar, var det mellan mig och Emma Belforth! Emma kändes väldigt pigg och stark(!!) och drog upp en väldans fart med ca två km till mål. Tyvärr fick hon framhjussläpp med 500-800m kvar och landa i skogen bredvid.. Jag kunde, med ett mer bekvämare tempo, rulla in som nummer ett. Skönt, heheh
När jag tittar tillbaka på loppet och med den känslan jag hade sista två kilometrarna, borde jag ha haft en puls närmare max. Men jag kom knappt upp till tröskelpuls… Jag frös även på ett sätt under nästan halva loppet som jag aldrig brukar göra på tävling. Senare samma kväll började jag få ont i halsen och måndagsmorgonen var det ett faktum. Skit!
Jag kände mig stark och motiverad under hela loppet, så hade inte kunnat göra någoting annorlunda men det var uppenbart att jag hade något skit i kroppen… fem dagar utan någon träning och en djup, rosslande hosta fick jag tyvärr ställa in Mörksuggejakten, helgen därpå. Har inte ord för hur besviken jag var.
Stressen över formen började även infinna sig. Förkylningen i sig, om allt hade gått som jag velat under juni månad, inte gjort så mycket. Men månaden bakom med allt för många sjukdomsdagar var denna förkylning inte..bra..
Kände att jag behövde några veckor för att komma i kapp och helt ärligt så var Engelbrektsturen hängandes i luften. Ska jag köra eller ej? Och fokusera på att träna, äta och sova bra. Har många viktiga tävlingar framför mig, såsom Cykelvasan, EM, SM och NM.
Men kroppen har svarat snabbt och jag mår väldigt bra. Har en bra plats just nu, både fysiskt och mentalt. Så Norberg, vi ses på söndag :D
Kör hårt men smart!
Amanda