Det finns ett enkelt sätt att kunna njuta mer av ett långlopp. Ät!

Redan första träffen med min coach, Fredrik Eriksson, avslöjade en rejäl tankemiss i mitt upplägg. Och jag är inte ensam om det.

Så här har jag alltid tänkt:

Det blir allt svårare att hålla vikten ju äldre jag blir. Dels vet jag ju att ämnesomsättningen förändras i takt med stigande ålder, dels har jag en tendens att ”unna mig”. Lite god mat, glass, en öl eller två… Kilo läggs till kilo och plötsligt behövs det en ny garderob eftersom alla gamla kläder krympt. 

Bantningspass

Personligen har jag försökt kompensera genom att köra riktigt långa pass på cykel eller skidor, men utan att äta någonting. På sin höjd har jag haft med mig några flaskor vatten på långturerna. Ett par liter räcker väl till fyra timmars cykling? Vågen visar tydligt att sådana pass lönar sig, räknat i minskad vikt.

På långlopp har jag gjort likadant, med det undantaget att jag ibland tagit några munnar sportdryck i kontrollerna och någon gång en halv banan. Men vitsen var ju att gå ner lite i vikt så det blev aldrig några större intag av näring.

Träna på att äta

När Fredrik Eriksson, Toppfysik, fick höra hur jag gjorde gick han i taket.

– Nu ska du få träna på att dels äta regelbundet under loppet, dels kolla vilken typ av energi som din kropp gillar och kan dra nytta av, sa Fredrik. Redan det här steget kommer att göra dig snabbare och framför allt jämnare. Tänk inte på vikten utan på att få i dig god och bra mat.

Mina tävlingar har i princip alltid sett likadana ut: Jag värmer inte upp utan börjar i stället lite försiktigt, och hamnar snart ihop med andra som håller ungefär min fart. Påfallande ofta har det blivit så att jag drar – typ tre fjärdedelar av loppet. Sedan är det slut på krafterna!

– Jämn fart och fyll på energi regelbundet så kommer det att bli helt annorlunda, lovar Fredrik.

Svår konst

I takt med att mina träningspass blivit allt längre har jag alltså inte bara tränat musklerna utan också att få i mig mat och dryck samtidigt som jag cyklar. Det har inte varit enkelt. 

Det är komplicerat redan att få med sig funktionell energi, det vill säga sådant som går att få med sig när man cyklar i skogen – och som går att få i sig.

”Riktiga cyklister”, de som tävlar med licens och startar före oss motionärer, har en eller två flaskor lätt tillgängliga i ställ i ramen på sina cyklar. I fickorna bak på cykeltröjan finns sedan påsar med halvflytande gel och på det ett par energikakor av något slag. De äter nästan hela tiden.

När jag cyklar i skogen finns det inte på kartan att dra upp en flaska och börja dricka, inte ens ute på vägavsnitten. Där stiger farten, ofta hamnar jag i klungor och det känns väldigt riskabelt att släppa styret.

För väldigt (väldigt, väldigt…) många år sedan upptäckte jag Camebak, som tidigt introducerade små ryggsäckar med plats för vätska i plastblåsor med slang och bitmunstycke. Jag tror att de första som såg fördelarna var de som tävlade i enduro på mc.

Tack vare Camelbak har jag i vart fall fått i mig lite vätska under långloppen, men bara vatten. Redan tanken på att diska plastblåsorna gjorde det lätt att välja bort sportdryck. Förresten tyckte jag ju ändå att energi var onödigt..

Den sista månaden har allt förändrats. Jag gör ju som Fredrik säger så nu har jag 2-3 liter flytande kolhydrater på ryggen och dricker flera gånger i timman. Om jag känner att hjärtat tickar på för snabbt sänker jag tempot direkt, speciellt i början av passet. Några gånger har det stått maxintervaller på programmet efter drygt två timmars cykling. Nu har jag energi kvar till det.

Dessutom äter jag ordentligt både efter och mellan passen. Över huvud taget är det viktigare att må bra och då spelar siffrorna vågen visar mindre roll. 

I övermorgon är det dags att testa om det här fungerar i skarpt läge. Det är mindre än 48 timmar kvar till starten på Billingeracet och jag har nyss varit ute på en liten njutartur på en del av banan. 

Vårvitt på Billingen

Redan på första loopen slingrar stigen bitvis genom en tät matta av vitsippor som får kroppen att spritta av vårkänslor. Temperaturen har inte riktigt fattat det än, men solen skiner och hela Väschötaslätta grönskar nedanför Billingen.

Hoppas att vi blir många på lördag.