Hej Långloppscyklister!
Nu är det dags för ännu en deltävling i denna fantastiska cup. För oavsett hur resultaten blir så tycker jag alltid att det är kul att åka till loppen, få uppleva stämningen, prata med massor av cyklister och låta tävlingsdjävulen få sitt.
Mitt mål med årets cup var detta:
"Mina ambitioner med Långloppscupen i år är att komma topp-10 så många gånger som möjligt och förhoppningsvis nå topp-7 i totalen. Just 7:a var jag nämligen 2008 så det vore ju fantastiskt om jag kunde nå den nivån igen. "
Tyvärr så går det inte riktigt varken som jag önskat eller hoppats i år, jag är helt enkelt inte bra nog. Det ena är att jag helt enkelt inte har riktigt samma fysik som i fjol och den andra anledningen är att startfälten är bättre i år än vad dom var i fjol. Då blir det givetvis mycket svårt att nå bättre resultat än tidigare.
På Mörksuggejakten så gjorde jag en chansning för att hänga med snabba cyklister i början och körde stenhårt i startbacken. Jag var med hyfsat lite drygt halva loppet även om det inte var i tätgruppen. Men där hindrades jag lite av en vurpa i ett intensivt skede i tävlingen och jag tvingades släppa min grupp. Dom cyklister jag tävlade med i halva tävlingen trillade in på placeringar från sju och bakåt. Jag tappade sedan krafter mot slutet och gjorde ännu ett dåligt resultat. Av fem deltävlingar så är jag bara nöjd med resultatet i en utav dom.
Men skam den som ger sig. Imorgon är det dags för Engelbrektsturen och där har jag faktiskt kört om fina placeringar två år i rad. 2014 så körde jag mot en sjätte eller sjundeplats när jag skar sönder bakdäcket med milen kvar till mål. Då ska jag väl helt ärligt också säga att startfältet var väldigt klent. I fjol var startfältet något bättre och då blev jag sjua, bara 18 sekunder från en fjärdeplats. Det bästa resultatet i fjol och faktiskt mitt tredje bästa resultat någosnin i Långloppscupen.
Så kanske är Engelbrektsturen ett lopp som passar mig, eller har bara startfälten varit av lite sämre kvalité? I fjol hade jag ju också tur med vädret med ösregn och kyla...
Med Mikael Flockhart, Matthias Wengelin, Alexander Wetterhall, Michael Olsson, Emil Lindgren och Jonas Ahlstrand med flera i startlistan så behöver jag i alla fall inte oroa mig för att det ska gå sakta. Årets upplaga av Engelbrektsturen måste innehålla det bästa startfältet i tävlingens historia. Sånt är alltid kul tycker jag. Visst blir min placering sämre när fler bra cyklister är med, men jag vill ju alltid tävla mot dom bästa.
Engelbrektsturen 2014, på sjätte plats med Robert Reyier Österling på rulle. Robert blev sedan sexa efter att jag fått ge mig i den kampen efter en punktering.
Engelbrektsturen 2015, precis innan bergspriset efter 7 kilometer.
En av fördelarna med att inte köra om en bra totalplacering är att jag kan experimentera lite mer under tävlingarna som är kvar. Trots alla år på cykeln så finns det alltid nytt att lära sig!