Efter att ha spenderat veckan med att skölja näsan, tvätta öronen och försöka få rent leriga cykelkläder börjar kommande helg och nästa långlopp närma sig med stormsteg. En långhelg i cyklingens tecken. Vi skall märka bana imorgon. Jag skall försöka fincykla på fredag och på lördag blir det en favorit i repris - grillning på Gamla Grycksbovägen. Håll utkik på Facebook. Det kommer en inbjudan där och konceptet är enkelt. Vi bjuder in alla glada cyklister till grillning. Vi fixar pastasallad och dryck, ni tar med egen grillmat. Kaffekokaren är laddad och vi umgås i all enkelhet. Cykelsnack och cykelhäng utlovas. Välkomna!
På ett vis är Långa Lugnet lite som att spela hemmamatch, men ändå inte. Vi kommer kunna sova hemma och ta cykeln hemifrån till startfållan på några minuter, samtidigt som Lugnet för mig är lika mycket bortaplan som för många andra cyklister. Jag har inte cyklat där sedan förra året (förutom loop 2 en gång). Så är det. Falun har så fantastiskt mycket vacker cykling. Cykling på omärkta leder som är helt oslagbar, cykling som medför att jag, trots hemmaplan, kommer lika oförberedd som alla andra. Ska man fincykla i Falun så brukar det inte vara på Lugnet.
När vi är ute och cyklar i Falun brukar Henrik säga ”Här har Långa Lugnet gått” och jag kan där och då känna historiens vingslag lite grann. Efter denna inledningsfas brukar någon anekdot från just den stigen berättas. Historier från tiden då 26”-hjul och smala styren ägde. Då de coolaste cykelmärkena hette Rocky Mountain, Cyclepro och Parkpre. Ofta när vi cyklar med andra gamla rävar - det finns många sådana i Falun - brukar den ena rövarhistorien efter den andra berättas. Jag brukar uppskatta detta då tempot på dessa turer brukar vara högt och min puls gör att jag njuter av att få fokusera lite på någon annans berättande.
Ni vet, en gång för länge sedan passerade man Norlingberg för att sedan vika ner på Törnbergs väg. Norlingberg är en uppförsbacke som får full pott på illamående-skalan. Som på våren vid tjällossning kan vara lös och svårcyklad men erbjuder en magisk utsikt när man väl tagit sig upp. Törnbergs väg behöver väl ingen närmare presentation. Det är Sveriges överlägset vackraste stig. Tänk ett långlopp där. Eller det beryktade Rogskrammlet. Stigen där de absolut bästa cyklisterna fick springa med cykeln. Där Erik Jungåker sprang så fort så han hade fått en stor lucka när man började cykla igen och sedan vann med fem minuters marginal. Eller den vackra bron över ån i närheten av Haghed. Bort mot Uvnäs. Hur banan sträckte sig vidare ut mot Rostberg där vätskekontrollen fanns en gång i tiden och därefter vidare mot Sundborn. Historien om hur Fredrik Kessiakoff punkterade men ändå lyckades komma ifatt det året man hade världscup samtidigt. Eller den gången Henrik Sparr enligt rykte försökte sälja sitt bakhjul till Jens Westergren för 5000 spänn.
Eller varför inte bara stigen bakom vårt hus, stigen där vi plockar svamp. Där har man också passerat en gång i tiden. En stig där jag funderar på om alla cyklister lyckades trampa sig upp för sista knycken av backen och när jag själv cyklar där funderar jag på om eliten tog höger eller vänsterspår.
På söndag kör vi på Lugnet, men en del av mig hade gärna kört ett Långa Lugnet Historic Edition. Som Euskefeurat sjunger: ”Det är här man känner var stigarna går, och man vet vem som är släkt med vem. Det är här man känner var gäddorna står. Det är hit man kommer när man kommer hem.” En cykling där jag kan stigarna, vet vilka spårval som är bäst, vet var stenarna ligger. En edition med inslag med anekdoter och rövarhistorier. Sen var kanske inte allting bättre förr, jag klarar mig utan både smalstyre och 26”-hjul.
En rotigbacke på loop 2.
Törnbergs stig. Jag som reklamfigur hos Falu Stigcyklister. Fotograf: Henrik Öijer. Sekunderna senare river Henrik ner med mig med cykeln, för efter Törnbergs stig viker man höger, det vet väl alla. Mer om det finns att läsa här:http://oijer.blogspot.com/2016/10/vad-man-gor-som-cykelpar.html?m=1