Idag upptäckte Henrik och jag nya vägar. Efter att blivit tipsad av Lasse Strand om Pråmleden så lastade jag och Henrik cyklarna i bilen och begav oss mot Edskens camping. Pråmleden är en cykel- och vandringsled som går runt sjöarna Edsken, Fullen och Grycken. Längs vägen passerar man flera historiska platser då sjöarna förr användes för att transportera malm. Totalt är leden en bit över fem mil och halvägs så stannade vi till i Stjärnsund för fika i Lanthandeln. På vägen tillbaka började fler och fler kantareller lysa gult i vägrenen. Cykeltempot sjönk rejält och vi kom hem med så mycket svamp som vi klarade av att frakta i cykelflaskor och en medhavd påse. Mitt reservalternativ, att knyta ihop benvärmarna och använda som påsar, tyckte inte Henrik var en bra idé. 

Vi fick en riktigt fin dag i skogen idag. En sådan cykeldag som man kommer tänka tillbaka på i vinter när kylan har slagit sitt grepp om Sverige. En dag jag verkligen behövde. Höstluften fyllde lungorna, endorfinet pumpade och energinivåerna fylldes på. Kolla in bilderna här nedanför så förstår ni. Höstcykling när den är som bäst. 

Jag har varit sjuk iprincip konstant sedan Cykelvasan och precis avslutat min tredje antibiotikakur. Jag har egentligen hela sommaren känt mig trött under och efter träning och haft svårt att gå på rött. Även varit infektionskänslig. Ihop med en dum tand så har det gjort att antalet vilodagar har varit många. Har egentligen inte tränat ett enda hårt pass sedan augusti.

Jag som alltid är bäst på platten hade i år plötsligt svårt att trycka på ordentligt just där. Har alltid känt att mitt syreupptag är min begränsning, medan benen alltid levererat. Nu brände det i benen när jag tog i. Efter ett hårt pass var jag sliten längre än vanligt. Har tänkt att jag har en tung säsong. Att formen inte är på topp i år helt enkelt. Har tagit mig igenom årets tävlingar med glädje, jag älskar ju att cykla, men placeringsmässigt har jag inte varit där jag hoppats. Har tänkt att det blir bättre nästa år och att jag kan passa på att njutcykla extra mycket. Men när jag också började känna mig anfådd av att gå i trappor och yr av att resa mig snabbt förstod jag att det inte var helt som det skulle. När det också började kännas som om det susade i huvudet tog ett järntest. Det var toktomt i förrådet, järndepåerna var tomma. 

Nu har jag ätit järntabletter i en månad och skillnaden i kroppen är ofantligt stor. Järnnivåerna är inte helt återställda, men det tar sig. Så här i efterhand borde jag så klart kommit på detta tidigare. Men när symptomen kommer smygande är det inte så lätt och jag har aldrig haft låga nivåer tidigare. Benen kändes bättre idag än på flera månader och då har jag inte tränat på flera veckor. Det ger en riktigt fin känsla inför den vinterträning som kommer. Tills innesäsongen drar igång ordentligt kommer också min tand vara helt fixad. Resten av oktober hoppas jag skall bjuda på fler fina höstrundor. 

In i solen. 

Stjärnsund.

Funkar för landsväg med. 

Sluss.

Svampletande cyklister.

Skogens guld.