Ja så har det gått en vecka sen sist, en vecka med massa jobb, träning och reflektioner. Så hur blev det nu egentligen, blev det Lida eller inte Lida? Jag led av värmeslag,pollen och en massa damm.
MEN vilket roligt lopp Lida Loop var, det uppvägde allt lidande ;)
Vi var på plats redan fredag eftermiddag på Flottsbro camping för att kanske hinna köra någon sväng i en loop. Det visade sig att där fanns massa fina stigar som förmodligen hörde till någon loop eller ej men det var härligt att bara få cykla runt lite.
På lördag förmiddag gjorde vi ett nytt försök och kollade om loop 2 var pilad och det var den,hurra!! Så med trevligt sällskap, fina, roliga och tekniska stigar blev det en kanon tur. Åh vad jag gillar när det är råddigt med stenar och rötter :) Det är bara så lyxigt att kunna cykla runt i skogen och njuta av naturen. Ja det är bäst man passar på för under tävling brukar det inte bli värst mycket njuta.
Japp, då var det söndag och dags för tävling det skulle bli skoj att få köra hela Lida Loop med allt vad loppet hade att erbjuda. Men jag kunde ändå inte låta bli att tänka Varför utsätter jag mig för detta? Jag som är så bra på "fika cykling" eller varför inte göra som vissa andra på tävlingsområdet bara ligga i skuggan och kolla läget. För när det är 27 grader varmt borde man väl inte göra annat?
Nej nu var det tävling som gällde så in i startfållan!
Vi damer tävling skulle få starta efter herrar tävling och med ungdomarna. So far so good! Bra när vi damer får köra vårt race för oss själva tycker jag. Pang! Där gick startskottet och iväg for alla, men inte jag för jag fick inte fast pedalen och fastnade med byxan i sadeln. Men Hallå!! Hur länge sa du att du hade cyklat?? ;-) Väl iväg hände det som inte heller får hända, det blev stopp framför mig och jag var tvungen att kliva av och leda cykeln uppför backen. Check på den! Hur hög puls har man inte då tror ni! Jaha nu var det bara att börja tokköra för att försöka jaga ikapp tjejerna framför, ojoj.
Loop 1 var snabb på grus och där kunde man komma om de ungdomar som hade hunnit före. Min andning var inte bra men betydligt mycket bättre än på Billingeracet och det bådade ju gott.
Loop 2 var berg,sten och rötter och där var vi några tjejer som låg och körde ihop ett tag. Jag var glad när jag blev själv och slapp allt damm som yrde om någon låg framför. Något som man verkligen vill ha när det är stökigt är dämpning, så när dämpningsgrejen på styret lossnade fick jag välja, av eller på! Jag valde att köra heldämpat inte optimalt uppför men gärna bland stök, så nu får favorit-cykelverkstaden Velotek i Uppsala mera jobb igen.
Loop 3 bjöd även den på superfina stigar och när man fick äran att nästan stekas ute på ett hygge då var lyckan gjord. ;) Inte ofta man har frossa när det är 27 grader varmt! Det var så kul när jag kom ikapp någon herre från tävlingsfältet för de var alla glada och hejade på en och höll direkt åt sidan när man ville förbi. Jag blev till och med erbjuden saltgurka av en sann gentleman, allt kan hända i skogen.
Sista milen var väldigt jobbig, inte terrängmässigt utan energimässigt och jag var nöjd med att jag hade extra gel att klämma i mig. Jag hade inte riktigt koll på slut stigningen och blev såååå glad att det inte var en serpa till i backen innan målgång.
Hurra!! Nu ser jag ljuset i tunneln ;) Ojoj vad skönt det var att passera målbågen! Efter mat och bad kom livsandarna tillbaka och jag började så sakta fundera på nästa utmaning.
Så på`t igen! Vi syns i Eksjö på Ränneslättsturen