Jag är nu inne på min fjärde inte-hålla-mig-till-planen vecka. Egentligen var inte vecka 48 en särskilt dålig träningsvecka med ca fem och en halv timmes träning varav drygt en timme i de högre pulszonerna.
Vecka 49 bjöd jobbet på lite mer stressfaktorer än vanligt och på hemmaplan fanns det inte riktigt något utrymme för återhämtning (vem kom förresten på ordet julefrid?). Kanske jag fick in ett löppass i alla fall, jag har förträngt denna vecka.
Trots att det finns ett megatydligt mönster i det hela och jag vet exakt vilket utfall jag står inför, är jag helt handfallen när jag väl är inne i karusellen och låter allt bara rulla på.
Stress på jobbet + mycket på hemmaplan = Dålig sömn --->
Dålig sömn = Taskiga matvanor (äta ingenting eller bara skit) = Nedsatt immunförsvar
Sen kommer förkylningen som en blixt från himlen.
Söndag vecka 49; jag är supertaggad och motiverad att få till en bra träningsvecka, så taggad att jag till och med tänkte göra en liten vlogg om hur min perfekta träningsvecka ser ut. Lägger fram allt på kvällen innan och förbereder mig mentalt för att stiga upp extra tidigt och springa en liten sväng innan jobbet. Meeen, inte då, vaknar tröttare än vanligt och med en vilopuls 15 slag över normalt. Hoppar över löpningen och på kvällen kommer halsontet. Det blir inte bättre trots 10 vitlöksklyftor, 10 citroner och 10 kg ingefära (glömde jag något?) Att stanna hemma från jobbet p.g.a. lite förkylning är inte direkt en policy bland lärare. Det finns ju Alvedon och nässprey liksom. På fredagen har jag ingen röst kvar men försöker ändå överrösta 29 st 12-åringar. Ligger däckad hela helgen men tänker att nästa vecka, då jävlar….
Nu är det “nästa vecka”, det är måndag och jag har varit sjukskriven från jobbet, trots alla oskrivna policies. Med två timmar sömn i bagaget (p.g.a. hostattacker under natten) utsätter man inte sig själv för ett klassrum fullt av vilda (men dock mycket glada) barn. Man bara gör det inte.
Det finns dock hjälp att få, som t.ex. piller som stänger av signalen upp till hjärnan att man ska hosta. Nu ser jag fram mot en hel natts sömn och två hela dagar av “elevens val” på jobbet. Jag har hand om en grupp som vill åka längdskidor. Lite frisk luft kommer att göra gott.
Det är så lätt, så lätt att finna sig själv bitter och frustrerad när man fått en förkylning och inte kan träna. Sett ur ett större perspektiv är det ganska löjligt. Vi vet alla att en förkylning går över förr eller senare och vad är väl några veckor på ett helt liv? Betydligt värre är det för de människor som har sjukdomar och diagnoser som kanske aldrig går över, speciellt sorgligt är det när dessa människor är barn och kanske inte hunnit uppleva så mycket i sina liv ännu. Med det sagt så hoppas jag att ni går in och skänker en liten summa (om ni inte redan gjort det) till Gustavs insamling som går till just dessa barn och organisationen "Min Stora Dag" Länken dit är denna: https://egeninsamling.minstoradag.org/fundraisers/dangerholm-scott
Terje hälsar att det har kommit en hel del snö i Mora.