Långloppsbloggen - Solo genom Strupen i Skövde - ctl00_cph1_head_topImage

Solo genom Strupen i Skövde

Blogg_Nellie_2022.jpg

Vi kom upp till Skövde sent i torsdagskväll. Vinden på Billingeberget var riktig kall. Vi slog upp vårt förtält i rekordfart och mös in oss i husvagnen. Började kolla SMHI, bandragning, startlista och alternativa langningsplatser. Uppladdningen inför årets första långlopp var i gång!

Väckningspass med kassa ben

Jag kör gärna mitt väckningspass tidigt dagen innan race. Så en stund efter frukost på fredagen drog jag runt på berget och körde de viktigaste partierna, ett par småhårda 2-minutare och sen fick det vara bra. Jag hade så underligt ont i benen. Var det en tidigare hård träningsvecka med flera Zwift-race som satt sina spår? Kände mig lite orolig. Tänkte på Caterpillarbacken och hur väldigt gärna jag ville ha pigga ben där.

Barnen hittade snabbt den nya pumptracken på Billingen. Sen hängde de där. Cyklade med kids från byn, varv efter varv efter varv… vi fick knappt hem Hjalmar på kvällen. Mobilen låg bortglömd i husvagnen. Fler pumptracks till kidsen!

Pratade med Ulf och min coach, Erik Mattelin, om racet. Startbacke. Motvind på banvallen. En andra loop med mycket stig. En riktigt hård avslutande klättring. La upp en plan. Det stillade nervositeten lite. För jag var nervös. Det kändes ovant att förbereda sig för tävling, trots att jag gjort det hundratals gånger innan.  

Caterpillarbacken spräckte fältet

Så stod vi då där i startfållan vid Arena Skövde igen efter den långa pandemipausen. Sveriges långloppsdamer. För första gången enbart tjejer vid startlinjen på Billingeracet. Nu fick vi chansen att göra vårt eget lopp. Och vilket race det blev!

Jag la mig som andrahjul bakom Felicia Israelsson på asfalten uppför startbacken. Det gick lugnt. Petra Kjellberg tog lead in på stig, men när vi gick vi upp i Caterpillarbacken gled jag upp i tät. Smärtan i benen var som bortblåst. De var med mig! Tuggade på i den branta grusbacken, kikade över axeln och såg att det sprack upp. Tryckte på lite extra och när vi kom upp hade jag bara två åkare på mitt hjul; Jennie Stenerhag och Hanna Millved. Perfekt! Strax innan vi nådde banvallen anslöt Fanny Källkvist och så var vi fyra som kunde hjälpas åt att hålla fart.

Solidariskt samarbete i tätgruppen

Det var riktigt, riktigt roligt att cykla med de här starka och skickliga stigcyklisterna. Och alla i gruppen bidrog solidariskt till att hålla fart. Det flöt på bra, hårt men kontrollerat. Ingen visade tecken på att tröttna. Jag fokuserade på stigen framför, backen, vägen, kurvan. I huvudet fanns planen och känslan från Caterpillarbacken. Allt fokus på att vara med till sista branten.

Kände mig lite ringrostig när vi kom in på de mest brötiga delarna av andra loopen. Den här typen av bröt saknar jag i terrängen hemma. Gott att komma ut på långlopp igen och få lite andra stigar att cykla på.

Solo genom Strupen och målportalen

När vi dök ner i Skövde för de avslutande kilometerna, var det finito med solidaritet och samarbete. Nu var det fullt fokus på att sätta avslutningen så bra som möjligt. När vi närmare oss backen gick jag upp och tryckte på litegrann. Det gick fortfarande lugnt, så jag blev förvånad när jag sneglade bak och såg att Fanny hade några meter upp till gruppen. Ökade farten lite och såg ganska snart att även Hanna släppt och att jag bara hade Jennie kvar bakom mig. Jennie, som jag mött så många gånger men aldrig lyckats vinna över. Nu gick jag hårt. Ulf och barnen hejade i backen upp mot Billingen. Tittade över axeln och såg att hon släppte. Pulsen slog och benen brände. Tänkte ”Nu jävlar kör jag!”

När jag vände nedåt för sista gången, innan den allra sista backen upp mot Billingen och målportalen, tog jag det väldigt försiktigt. Märkte på botten att Jennie närmat sig och öste på. Inte ge henne vittring! Kom igen nu! I Strupens brant hejade publiken som galningar och Ulf dök upp igen. Han pushade och peppade… det gick så sakta, branten ville aldrig ta slut. Men så plötsligt var jag uppe. Öste allt den sista kilometern och kunde gå in på upploppet helt ensam. Lyfte armarna mot skyn och passerade under målportalen som vinnare. Det här har jag väntat på!

Bästa starten på säsongen

Njöt av stunden. Solen, sorlet och speakerns röst. Kramas med familjen. Herråkarna som dundrade in i en stenhård spurtduell. Cyklar i gräset. Svettiga cyklister. Leenden. Vad jag har saknat detta!

Det kändes väldigt fint att få hoppa överst på prispallen i Långloppscupen. Jag är så stolt över hur vi tillsammans gjorde en plan och lyckades följa den fullt ut. Säsongen kunde inte få en bättre start!

Tack till Långloppscupen och Skövde CK för en mycket trevlig tävling.

 279903839_312757924191886_8148963886220400436_n.jpg
Intervjuas av Oscar Ekstam efter målgång

 Prispall.jpg
1. Nellie Larsson 2. Jennie Stenerhag 3. Hanna Millved 4. Fanny Källkvist 5. Johanna Wallin