Långloppsbloggen - På pallen i världscupen - ctl00_cph1_head_topImage

På pallen i världscupen

Blogg_linda_2022.jpg

Nu är det ju viktigt med fångande rubriker och det ligger faktiskt sanning bakom den här. Troligen är det det närmsta en prispall jag lär komma i världscupsammanhang, men vad roligt det var, och en bild ljuger ju inte. Efter en nio dagar lång cykelfest med Svenska Cykelspelen och världscup i Falun inföll samma känsla som efter ett rejält långlopp. Jag kände mig långloppsbakis. Förra veckan var planen att ta igen två veckors förlorad träning, för lite sömn och lite slarvig kosthållning. Istället inföll en form av zoombie-mode. Jag som allt som oftast har energi som ett kärnkraftverk hade inga som helst problem att ligga raklång i soffan eller sova middag. Precis som förväntat egentligen. Istället för stenhård träning har jag fyllt dagarna med fantastiska cykelturer med gott sällskap på fina vägar och stigar.  Sommarsverige har visat sig från sin finaste sida och jag har fått fylla minnesbanken med nya fina minnen. 

Jag är laddad för långlopp och kroppen är redo. Inte på topp, men grunden finns ju där. Juli är ju långloppens högtidsmånad och formen lär ju bli bättre för varje lopp vi kör tänker jag. Eksjö bjuder in till fina stigar och jag gillar verkligen banan där. Det finns lite av allt och man hinner bli trött innan man når mållinjen. I år väntar dessutom ännu mer stig, mer höjdmeter och lite ny bansträckning. Väderleksprognosen säger sol och lagom varmt. Efter en ganska lång paus i Långloppscupen ska det också bli härligt att få återse alla er långloppor igen. Det är ett tag sedan vi sågs på Lida loop. 

Nedan följer en kort bildkavalkad över den senaste månaden på temat cykel. Inte så illa, eller hur! 

GetFileAttachment-5.jpg

Barnen! Det är väldigt enkelt att hitta mitt VARFÖR när jag ser den här bilden. Att få fler barn att röra sig och att gilla att cykla. 

GetFileAttachment-7.jpg

Simon Gegenheimer och Gaia Tormena. Det bjöds på imponerande cykling på världscupen. När Gaia trampade om Jenny Rissveds i stenkistan utför i hästskon på Lugnet är fortfarande bland det sjukaste jag sett på cykel. Att parera tramptagen med stenarna där - i den hastigheten. Helt sinnes - sök på Youtube. Själv står jag där i mitten. Något startstruck, men också ganska varm i min fantastiskt fina folkdräkt. Precis där och då andades jag ut för första gången den kvällen (och kanske hela veckan med). 

GetFileAttachment-3.jpg

Ni ser, där, längst till vänster står jag. Nu verkar det ju varit en herrpall, men vad gör det. Extra roligt med starka svenska prestationer. Det lovar gott för framtiden. 

GetFileAttachment-1.jpg

En vanlig tisdagscykling med Borlänge CK i all sin enkelhet. Magiskt vackert, gott snack och trevligt sällskap. Att cykla upp för ett berg och titta på utsikten. 

GetFileAttachment-4.jpg

En solotur runt Varpan i all sin enkelhet. 

GetFileAttachment-2.jpg

Hopp och lek! Jag står där uppe och våndas över att cykla ner för den där trärampen. Eftersom jag lovat att inte skada mig innan väldscupen så avstod jag, annars hade jag ju cyklat så klart. Nu är sommaren lång, jag hoppas på fler turer och den där rampen finns ju kvar. 

GetFileAttachment-6.jpg

Glasscykling til Leksand i strålande sommarvärme. På bilden ser ni också både Christer och Patrik som i skrivande stund är på väg ner för att köra Trans Alp. Sånt inspirerar ju mig och längtet efter att köra etapplopp igen är ganska stort just nu. Det kliar i äventyrstarmen helt enkelt. Vi får se var det slutar. 

GetFileAttachment.jpg

Sen har det så klart tävlats med. Borlänge Tour bjöd upp till hårda race, fina banor och tufft motstånd. Sällan har jag varit mer nöjd med en sistaplats. Tiden på cykeln var den stund under den helgen jag hade telefonen avstängd. Jag var inte i slag för att cykla mitt snabbaste, men jag är ändå snabbare än tidigare år på Borlänge Tour och numera tar jag också alla hinder utan att blinka.