Långloppsbloggen -  Het, hal och hård final – tjejer vi ses 2023! - ctl00_cph1_head_topImage

Het, hal och hård final – tjejer vi ses 2023!

Blogg_Nellie_2022.jpg

Finalen i Långloppscupen 2022 blev en hal och hård historia. Taskig tajming av vädergudarna som bytte senaste tidens sol till ihållande regn. Cyklisterna fick tampas med riktigt tuffa förhållanden och långa tävlingstider – starkt krigat av alla som tog sig an någon av Bockstensturens banor!

Heta brudar i kamp om fjärdeplatsen i totalen

I damernas elitklass var de tjejer som tampades om fjärdeplatsen i totalen heta redan på banvallen och det märktes att totalen betyder mycket. Men när det sedan trycktes på i de första längre backarna, så sprack fältet och ingen av dem klarade att gå med. Det bildades då en tätgrupp med mig, Terese Andersson och Jennie Stenerhag. Jag har därför lite dålig koll på kampen bakom oss, men Johanna Wallin gick i mål som fyra och blev också fyra i totalen. She Rides tog därmed plats 3, 4 och 5 i Långloppscupen. De visar i år hur ett team kan stärka både gruppen och den individuella åkaren.

Hård kamp i backarna och utmattad målgång

Efter en torr sommar var det nog inte bara jag som kände mig ovan vid de hala och luriga förhållandena. Men jag tycker det flöt på okej ändå. Och framför allt så kändes kroppen bra. Tätgruppen jobbade på i ett kontrollerat tempo och hjälptes åt på lättkörda partier. Jennie tog första spurtpriset och jag det andra. När Terese och jag tryckte på lite extra i de långa backarna fick Jennie svårt att gå med, men tog sig i kapp igen. När vi gick in i den sista långa backen körde Terese och jag riktigt hårt och fortsatte sen att köra på. Då fick Jennie slutligen ge sig.

Jag såg fram emot att komma in mot mål tillsammans med Terese och bjuda på ett spännande avslut. Jag blev så himla besviken när jag fick problem med att frambromsen nöp fast med cirka 25 km kvar och tvingades släppa lucka. Försökte täppa, men det tog rejält på krafterna och jag fick ge upp. XCO-banan blev en mardröm och jag var rejält utmattad när jag äntligen nådde målet. Terese tog därmed sin första seger i cupen, vilket var roligt för henne och hennes serviceteam som också kämpat hårt i sommar.

Jag är glad att jag klarade att hålla Jennie bakom mig, men såklart besviken att jag inte kunde ta den där sista striden. Jag slutar också tvåa i totalcupen och får vara nöjd med att jag tagit pallplats i samtliga race samt vunnit två.

Långloppsvärlden är lika mycket kvinnornas som männens

Jag gick in på tiden 04:49. 2019 körde jag på 04:19. Det säger väl allt om årets Bockstenstur. Alla som körde gjorde en kämpainsats, men jag vill lyfta några kvinnor lite extra. Tjejgänget med Lisa och Frida i Happybikerchicks kämpade därute i nio timmar! Det är galet! Anki Thonäng är en annan powerlady som inte räds några långloppsbanor och som gjorde en stark insats på 75:an. Tillsammans visar vi att kvinnor är starka, modiga och målmedvetna. Att ålder är en siffra och att långloppsvärlden är lika mycket kvinnornas som männens. Jag hoppas att ännu fler tjejer hittar hit nästa år!

September-race och framåt mot 2023 

Nu ska jag vila ett par dagar och fokusera på de race som är kvar i år. Sen ska jag blicka framåt. Hur kan jag ge mig själv, och de som stöttar mig, bästa möjliga förutsättningar inför 2023? Prio är att hitta ett sätt att avlasta Ulf. Mekandet med alla familjens, men inte minst mina, cyklar, tar lite väl mycket tid och kraft. Att min satsning är hållbar för honom och barnen är viktigast av allt.

Tack Långloppscupen, tävlingsarrangörer, cyklister och publik för den här säsongen!
Attans så roligt vi har haft!

Totalen.jpg

Långloppscupen 2022 

1. Jennie Stenerhag 2. Nellie Larsson 3. Fanny Kjellqvist 4. Johanna Wallin 5. Stina Sjöberg

 151336.jpg

Nu kör vi vidare! Mot september och mot 2023!
Foto: Cykelkanalen