I strålande högsommarväder gick Engelbrektsturen av stapeln i den kokande lilla stadskärnan Norberg. Det formligen sprudlade av cykelglädje när cyklisterna stod uppradade och redo för åter ett äventyr i långloppscirkusens femte deltävlingen och vilken härlig fest det blev.

Föret var perfekt för dagen, lite torrt men ändå fast och snabb-rullat underlag. Vilket dukade upp för rafflande fartfyllda strider längs den hela 70 km långa banan. Engelbrektsturen är känd för att vara snabb men också besvärlig att bemästra då det är många höjdmeter som ska bestigas och en stor del stökig terräng som utmanar cyklisterna. Det är alltså inte helt enkelt att cykla snabbt även att underlaget inbjuder till det.

Trots att det samma helg var SM i XCO så var deltagandet högt i alla klasser, Engelbrektsturen är faktiskt den tävling som hittills lyckats bäst procentuellt med att locka cyklisterna åter. Men visst det saknades det några få talanger ur eliten i både damernas och herrarnas fält. Damerna startade även denna gång en bit före herrarna i tävlingsklass, 30 minuter för att vara exakt. Fältet var samlat ut ur Norberg och även uppför de första krävande backarna så var det en större klunga med damer som höll jämna steg.

Men runt 15 till 20 kilometer in i tävlingen så utmanar naturen cyklisterna med ett ”stubbhinder” plus lite lösa grenar som inte observeras i tid för cyklisterna lite längre ned i klungan och en liten lucka uppstår. En lucka som ingen av de bakomvarande cyklisterna lyckas täppa då tempot i täten är högt. De tre nu främsta damerna kör först omedvetandes om den växande luckan men blir relativt snart uppdaterade om läget. De tre i täten är då Jennie Stenerhag, Sandra Salinger och Erica Zetterlund. Trion har bra samarbete då alla vill samma sak, hålla en god och hög nivå för att hålla konkurrenterna bakom sig.

Bakom trion jagar ett gäng aspirerande elitdamer samt veterandamer som inte vill vika ned sig en tum i jakten om pallplats. Till en början är de 10 till 8 stycken men ganska snart splittras denna stora grupp upp till två mindre. Trion som jagar närmast består av Nellie Larsson, Fanny Kjellqvist och damveteranen (D40) Jessica Häggqvist. Denna trio har också ett gott samarbete inledningsvis men under andra halvan av loppet så har Nellie Larsson helt enkelt mer krafter än de övriga två och blir ensam i sin rakt på tät-trion.

I täten går det också snabbt och tempot tar ut sin rätt för Erica Zetterlund som får släppa iväg de övriga två uppför banans bergspris vid 47 kilometersmarkeringen. Avståndet ned till Nellie är dock relativt stort fortfarande och Erica försöker att hålla emot den starkt forcerande skåningen. Vilket visar sig vara ett tappert men lönlöst försök då Nellie verkligen har fått upp farten mot slutet och har snabbast ”splitt-tider” av alla i täten. Nellie tar sig förbi Erica Zetterlund och närmar sig tät-duon. Men avståndet upp är helt enkelt för stort och Jennie Stenerhag och Sandra Salinger har både bra med krafter i benen och bra koll bakåt, så det blir en duell mellan dessa två om segern.

In mot upploppet trappas tempot upprejält och det är Sandra som anför in mot upploppet, något som till en början ser ut att vara en bra strategi. Men Jennie är rutinerad, och har dessutom gjort upp på detta upplopp flertalet gånger, så hon tar med sig bra med fart in i kurvan och skär den så pass effektivt att hon går om Sandra på innern och får där och då en cykellängds avstånd som hon håller hela vägen över mållinjen. Nellie Larsson håller ihop sitt lopp och blir trea, bakom henne rullar en trött men glas Erica Zetterlund in som fyra och på femte plats krigar Fannt Kjellqvist in solo.

Herrarna accelererade hårt ut från centrala Norberg, om det var av allmänt sug på tävling eller den hårdrocksuppladdning de bjöds på minuter innan start låter vi vara osagt, snabbt gick det oavsett. De dundrade vidare som ett enda stort lokomotiv med ett bolmande moln av damm bakom sig på den gamla banvallen ut mot banans första två backa. Uppför backarna blev tempot än högre och en grupp om cirka 8 cyklister kom loss från de övriga. Men samarbetet ville sig inte riktigt och de övriga kom ikapp.

I andrummet som uppstod så seglade en ensam norrman i väg. Svenskarna tittade på varandra men ingen ville inte riktigt ta tag i taktpinnen och luckan upp till Eskil Evensen-Lie växte sig större. Tempot ökade lite inför passering in mot andra loopen och den stora gruppen styckades upp. Förhandsfavoriterna hade tagit ansvar och i den jagande gruppen satt följande cyklister. Johan Norén, Isak Nordin, Viktor Henrysson, Joel Karlsson, Jesper Dahlström och veteranherren (H40) Henrik Sparr.

Trots en jagande sextett så växte avståndet upp till Eskil Evensen-Lie, Norrmannen trivdes på banan och hade, i bristen på feedback om de bakom sig, bestämt sig för att ge allt in mot mållinjen. Om Eskil hade brist på feedback så var det tvärt om i den jagande klungan och till slut fick Johan Norén nog av det stora avståndet upp, han bestämde sig för att själv ta ansvar och ökade tempot så pass att han ganska snabbt fick en lucka ned till de övriga. En lucka som han passade på att utöka och bestämt behålla för att främst hålla konkurrenterna bakom sig in mot mål. För vid det här laget var luckan upp till Eskil alldeles för stor för att hinna ta ikapp innan målgång.

Eskil Evensen-Lie kunde säkert passera mållinjen som vinnare av Långloppscupens femte deltävling och det blev Eskils första seger i ett långlopp i Sverige. På andra plats kunde Johan Norén lika säkert rulla över linjen. Men i kampen om sista pallplatsen blev det en mycket hårdare och osäkrare spurtstrid som skulle avgöra. Hela klungan kom samlad i ett furiöst tempo in mot upploppet, sista vänsterkurvan såg först ut att bli en riktig thriller då de tre främsta cyklisterna tog den väldigt brett och var alla väldigt nära staketet. Men de höll ihop det och det blev två cyklister som axel mot axel ursinnigt försökte komma först över linjen. Det blev en så tight målgång att det tog nästan 20 minuter för måldomarna att utropa vem som tog hem spurten. Och med ett avstånd av en ynka cykelslang så vann Isak Nordin spurten över Viktor Henrysson. Joel Karlsson blev femma och Jesper Dahlström sexa. Bakom det dramatiska spurt-tåget så höll sig Henrik Sparr på säkert avstånd både för sin egen del men också för de övrigas, då han hade sin seger i herrar veteraner 40 redan klar. Han bugade och tackade för sig en sekund efter de övriga elitherrarna som sjua totalt i loppet.

Bilder märkta med Happyride har tagits av deras utsända fotograf, och bilder på nästan alla tävlande hittar ni här: www.happyride.se/engelbrektsturen-2022-bilder/
Fler bilder finns även på Cykelkanalen: https://cykelkanalen.se/bilder-engelbrektsturen-2022/

Artikel, och övriga bilder av Oscar Ekstam
2022-07-25
(Vi beklagar för de små och gryniga bilderna, hemsideleverantören verkar ha problem med komprimeringen av bilderna. Vänligen kontakta undertecknad om ni har önskemål av högupplösta bilder).

 
Herr Junior

Damer 30

Herrar 30

Damer 40

Herrar 40

Damer 50

Herrar 50

Herrar 60

Damer Sport

Herrar Sport