Sommarens största och längsta utmaning avklarades i strålande högsommarvärme, trots att hösten kändes annalkande. Något som skapade nästan en tropisk känsla i lövskogen mot eftermiddagen och kvällen när de sista och största hjältarna rullade över linjen, höstfukten hängde i luften men med en värme. En skarp kontrast till fjolårets Bockstenstur där det var lervälling längs hela banan som gällde.

Denna dag var stigar och vägar mestadels torra. Visst fanns det leriga partier i de sanka delarna som kom att utmana både sverigeeliten så som motionärerna i sin framfart. De nästan 2000 höjdmeterna var också en utmaning i sig på den 90 kilometer långa banan. Men tack vare att de flesta cyklister i Långloppscupen nu varit igång ända sedan maj så kunde backarna bemästras och orken höll för den stora majoriteten. Självklart blir man trött under och efter en sådan utmaning men med vanan, rätt energiintag av Enervit och ett pannben så är det en trötthet som är positiv. 

Först ut från den mäktiga arenan i Åkulla var herrarna i tävlingsklass som dagen till ära också skulle kämpa om ädla valörer i det Svenska mästerskapet. Det var således inte samma indelning i seedningsfållor som gällde utan istället per tävlingsklass, vilket gjorde att herrar elit och junior startade cirka 15 sekunder före herrar i åldersklass.

Efter den tre kilometer långa masterstarten var klasserna fortsatt separerade och skapade en, vad vi vid sidan tyckte, långsammare utdragning av fältet. Vid passering 20 kilometer in i banan var elittäten fortfarande, i långloppscupens mått mätt, väldigt stor med cirka 20 herrar och då hade tävlingen varit igång i hela 45 minuter. Det kan också ha varit längden på banan och de stundande hårda backarna efter denna passering som gjorde att täten inte riktigt hade öppna spjäll för vid nästa tidtagning vid 40 kilometer var klungan plötsligt hälften så stor. Viskningarna gick att förhandsfavoriterna nu hade hittat full-gas-läget.

In vid ”varvning” på arenan efter hela 60 kilometers tävling så blev det ännu tydligare att tävlingen nu verkligen hade vaknat till liv. Tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin anförde en trio där hemmafavoriten André Eriksson och Axel Lindh skuggade bakom. Bakom slet ytterligare en trio bestående av Richard Larsén, Michael Tjulander och Erik Åkesson. Smärtan var tydlig i deras ansikten till skillnad från de tre i täten där det mer var fokusering i ansiktsuttrycket och trots att avståndet ”bara” var 15 sekunder så var det tydligt att trion i täten nu hade kopplat ett tryggt grepp om ledningen.

Nästa varvning inne vid arenan var det två duos med en cyklist sladdande bakom som passerade. Först i täten så ångade Matthias och Axel, med Andé sladdandes cirka 10 sekunder efter. Det efter att han sladdat omkull på en bro. Vilket påminde alla om att tävlingen är inte över förrän mållinjen korsas och mycket kan hända på vägen. Bakom dessa hade Richard och Michael skakat av sig Erik som nu var 45 sekunder efter.

De sista 15 kilometrarna är rejält tuffa bara ”i sig själv” att cyklisterna nu även hade 75 härliga kilometer innan dess gjorde utmaningen än större. Vilket öppnade upp en ny fight om pallplatserna. Matthias Wengelin passade på att kräma ur det sista i kroppen så att Axel Lindh fick bekymmer samtidigt som att Andé Eriksson hade hittat tillbaka in i tempot efter sin vurpa och anslöt till Axel. De båda gjorde sitt bästa att försöka öka tempo för att komma ikapp den bortflyende Matthias.
Kampen skulle visa sig förgäves och Matthias Wengelin kunde lugnt rulla på upploppet för att bli svensk mästare för andra året i rad och med en imponerande sjätte raka vinst i Långloppscupen. André Eriksson skulle sedan spela ut alla kort mot Axel Lindh och se till att säkra silvret på hemmaplan, till hemmapubliken stora nöje och jubel. Axel fick nöja sig med brons, på fjärde plats Richard Larsén som såg till att hålla en dryg halvminuts mellanrum till femman Michael Tjulander.

Herrar Elit

Damerna startade sin tävling 18 minuter efter herrarna och fick därmed fritt utrymme att kontrollera tempot än en gång, och som de kontrollerade fältet. Therese Andersson ville tämligen direkt spräcka fältet för att få mer kontroll och lade in en rejäl tempoökning i banans första backe efter bara 5 kilometer. I över en minut hade hon furiöst tempo som gjorde att det flög damer till höger och vänster. De enda som lyckades bita sig kvar på hjul var Amanda Bohlin, Emma Belforth, Tilda Hylén, Åsa Erlandsson, Johanna Wallin och Ida Ossiansson.

Tempot gick ned något men var fortsatt högt så en efter en fick damerna släppa. En timme in i tävlingen efter passeringen 20km var det bara tre damer kvar i täten Amanda, Therese och Emma. Där och då tornade den berömda ”väggen”-backen upp, där började nästa fight om guldet. Amanda och Therese tryckte på rejält och fick en lucka i backen men Emma gnetade sig ikapp igen.

När alla var återsamlade igen så dröjde det inte länge förrän nästa fight startade. Amanda gick först in på en stig och höjde tempot. Therese och Emma tappade och nu uppstod en större lucka. Tempot och attackerna var fortfarande tidigt in i loppet, de hade inte ens kommit till 40 kilometersmarkeringen. Emma Belforth kom ikapp och går direkt upp i spets för att pressa Amanda, som dock är med på noterna och istället svarar med en fartökning till. De båda cyklisterna verkar jämna och kör underhållande aggressivt. Dock så får tyvärr Emma ett svårt ekerbrott innan 40 kilometermarkeringen som tvingar henne att bryta loppet.

Amanda Bohlin gasar vidare ovetandes och håller högt tempo. Närmast bakom jagar Therese Andersson men avståndet har nu växt till över en minut. Bakom dessa två är det dock väldigt jämt mellan veteranen Åsa Erlandsson och Johanna Wallin. De båda passerar varenda kontroll nästan jämnsides.

Amanda håller sin ledning vid varje kontroll och utökar ledningen hela tiden. Hon börjar nu förstå att det bara gäller att hålla tempot och köra säkert för att bärga vinsten. Vilket är precis det hon gör och korsar mållinjen som segrare i Bockstensturen samt Svenska mästerskapet. Therese Andersson har samma strategi och bärgar med trygghet hem silvermedaljen. I kampen om bronset så är det fortfarande jämt med 15 kilometer kvar, det är dock här Åsa Erlandsson kopplar på rutinen och prövar benen i en av backarna när Johanna Wallin har svårare att följa. Det gav henne brons och Johanna rullar in som fyra. Femma blir unga och lovande  Ida Ossiansson efter ett imponerande lopp.

Damer Elit

Välkomna till FINALEN av Nissan X-tral Challenge nu till helgen vid Stenbocksturen i Boxholm  den 8 september. Surfa in på stenbocksturen.com för att läsa mer och anmäla dig.                        

Prispallsbild/resultat för övriga klasser nedan.

Bilder i artikeln har tagits av Cykelkanalens utsända fotograf. Vilka också tagit bilder på nästan alla tävlande, ni hittar alla bilder här cykelkanalen.se/bilder-bockstensturen-2024

Artikel av Oscar Ekstam
2024-09-05

Herrar Junior

Damer 30

Herrar 30

Damer 40

Herrar 40

Damer 50

Herrar 50

Damer 60

Herrar 60

Damer Sport

Herrar Sport