Oj vad glad jag känner mig över att ha blivit 3:a i ett av Sveriges mest anrika och prestigefyllda (åtminstone vissa år) långlopp. Det är mitt klart bästa lopp i år och ett av mina bästa resultat på ett seedningslopp i Sverige någonsin. Det är nog bara segern i Engelbrektsloppet 2014 och 3:e-platsen i Intersportloppet 2015 som kan matcha detta. I Vasaloppet och utlandslopp har jag dock presterat bättre.

Mer energi
Efter den roliga men intensiva perioden 12 jan-11 feb har mitt schema varit glesare och jag har verkligen känt hur jag fyllts med mer energi för varje dag. Mer sömn, mindre stress, inga sjukdagar, mer träning, mer tid med familjen och mer träning har givit riktigt bra resultat på 10 dagar. Förhoppnings var jag nere och vände vid Wadköpingsloppet, där jag inte hade mycket att åka med.

Träningsveckan
Formen har som sagt känts stigande och sedan Västgötaloppet förra helgen har träningen sett ut så här:
Måndag: 1.15 h lugn stakning på Hestrastugan, 63 % i snittpuls
Tisdag: 4.02 h stakning höga A1/låga A2 på Hestrastugan, 70 % i snittpuls, 73.1 km, 18.1 km/h i snitt, 1035 höjdmeter. Snabbt före och bra vallade skidor.
Onsdag: 4 st stakintervaller á 2.45 min med 1,5 min vila på Hestrastugan. Gjorde det för att åtminstone höja pulsen och farten på ett pass mitt i veckan mellan tävlingarna, men fick varken upp fart eller puls. Kunde lika väl skippat det passet som genomfördes efter barnen somnat.
Torsdag: 4.04 h lugnt klassisk på skidstadion, 68 % i snittpuls, 60.1 km, 14.8 km/h i snitt, 1060 höjdmeter. Trögt före och inte så snabba skidor.
Fredag: Vila
Lördag: 50 min inkl banan ett varv med ett A2-drag på 15 min (78 % i snittpuls) och ett lite snabbare ryck på en minut.
Söndag: 15 min lugn åkning plus några kortare fartökningar innan loppet

Det blev 13 timmar denna veckan, vilket är mycket för mig. Upplägget är också annorlunda. Jag har bara kört 4 timmar skidor på träning ett fåtal gånger innan, och aldrig två gånger på så kort tid. Det är också ovanligt få minuter över 85 procent av maxpuls för mig under vecka. Men jag har alltid brukat få en snabb formhöjning av mycket träning. Det var likadant när jag var yngre på träningsläger i november/december. Då åkte jag ofta bra på träningstävlingar/tävlingar i slutet av veckan. Men största anledningen till att det gick bra igår är återhämtningen och att jag hade bra skidor.

Tätgrupp på fem man efter ca 5 km
Startfältet i årets Skinnarlopp var betydligt sämre än förra året. I avsaknad av alla Ski Classics-norrmän var Oscar Persson klar favorit. Det var också han som var starkast, i tillägg till att han vann. Oscar var 17:e i Vasaloppet 2014. I år var han bl a 16:e och tredje bästa svensk efter Richardsson och Södergren i Visma Ski Classics-loppet Kaiser Maximilian Lauf, samt 2:a i Orsa Ski Marathon i ett tufft startfält. Ingen dålig påg.

Vanligtvis går första 3 km av Skinnarloppet ohyggligt snabbt, eftersom det är spurtpris efter 3 km. Nu gick det fort, men inte alls samma tempo som andra år. Jag tyckte det kändes bra från första stavtag och jag sökte mig till det mellersta av de tre spåren, eftersom det gick fortast när jag rangordnade spåren i mitt huvud på uppvärmningen.

In mot spurtpriset gick det riktigt fort, men jag satt bra till och passerade som femma. När vi körde ut ur stadion efter 3 km hade vi redan blivit en tätgrupp på sex man, med Oscar Persson, Dan Moberg, mig, Andreas Holmberg, Lars Suther och David Frisk.

Oscar drog hårt uppför ut på det första 15 km-varvet av tre, men jag kände mig stark och tog rygg som tvåa. När han klev åt sidan efter ca 1 km tog jag över och drog – dock inte lika hårt – ca en halv kilometer fram till första drickan från min klubb Ulricehamns IF. Här någonstans flög David Frisk av och vi andra bildade en femmannagrupp som höll ihop resten av loppet.

Oscar Persson drog hårdast
Sedan var det olika dragare resten av första varvet. För mig blev det som ett intervallpass. Nära full gas när Oscar drog, ”vila” när någon annan drog. In mot andra och sista spurtpriset efter 18 km gjorde jag ett litet halvhjärtat försök. Mest för syns skulle. Men jag kände mig ganska enkelt tämjd när tre gossar susade förbi innan spurtpriset vilket satte mig som fyra. Måste bli bättre på stakning på flacken och lätt utför i maxfart.

Första halvan av andra varvet var det samma visa som första varvet. Tufft när Oscar drog, lite lugnare när någon annan drog. Själv hade jag det ganska slitsamt vissa perioder, så jag drog inte så mycket. Nog minst av oss fem. Moberg fick igång sin dieselmotor (funkar förresten det uttrycket fortfarande med den utveckling vi sett på dieselmotorer?) efter knappt 3 mil och drog mycket på andra halvan av andra varvet. Men det gick inte lika fort som när Oscar drog. Jag var aldrig nära att släppa.

Upp till vändningen knappt halvvägs på tredje varvet gick det ganska lugnt. Jag kände att när Oscar går upp och drar nästa gång snackar vi inte om ”drar”, det kommer gå fort på riktigt. Och så blev det. Rycket kom oväntat precis vid vändningen längst upp. Men jag lyckades jobba ikapp i stakningen lätt utför medelst över 90 % i puls. Jag hade nog hjälp av att det föll några lätta snöflingor. Sedan blev det varierande tempo in mot mål med hårda ryck från Oscar blandat med lugnare körning.

En taktiskt fullträff
Jag började känna mig ganska sliten och släppte luckor ibland som jag ändå lyckades täppa till. För att undvika en femteplats bedömde jag att det fanns ett sätt att göra. Lägga mig i rygg på Oscar i mittenspåret ner mot stadion och sedan försöka behålla den positionen in i mål (och också gärna spurta ner honom).

Jag vet sedan tidigare och jag märkte även i loppet att jag har lätt för uppförsbackar. Så i sista backen innan utförskörningen mot stadion stampade jag plattan i mattan och var först på toppen. Släppte sedan förbi Oscar och hamnade som tvåa i mittenspåret ner mot stadion. En taktisk fullträff!

Dan Moberg lyckades dock precis krångla sig in mellan mig och Oscar innan upploppet trots att sidospåret var lite långsammare. Starkt av Moberg, som jag tycker var näst starkast efter Oscar i loppet. Sedan höll vi positionerna på upploppet.

Saxade aldrig
Förra året saxade jag en kort sträcka i den största backen längst bort/längst upp vid La Sgambeda i Italien. Jag saxade 3-4 gånger i Skinnarloppet och ännu fler gånger i Årefjällsloppet. Efter Årefjällsloppet bestämde jag mig för att om jag ska köra utan fästvalla under säsongen 2016 ska jag minsann göra allt för att staka hela vägen i alla lopp.

Detta klarade jag nu i Skinnarloppet för första gången. Det kändes kul. Kanske inte optimalt, men jag gillar inte att saxa utan fästvalla. Jag tappar alltid en massa på de runt omkring eftersom jag är så rädd för att glida på stegen, vilket inte är tillåtet. Jag tror även Moberg och Holmberg stakade hela, medan Oscar och Suther fällde ut skidorna ett par gånger. Förra året saxade de flesta av de norska proffsen, så jag är nöjd med att jag klarade delmålet att staka allt.

Bra stämning i klungan
Jag vill ge ett stort tack till UIF för bra vallning, boendebokning och återigen perfekt drickalangning. Jag är oerhört glad för det stödet. De andra i femmannaklungan vill jag också tacka för bra körning. Jag vet inte hur det är i andra klungor, men efter lite småstim i starten är det alltid väldigt kamratlig stämning i de klungor jag åker i. Man respekterar varandra. Vi är kompisar så tonen är i princip alltid god, även om vi vill vinna mot varandra.

I den totala cupen i Bjørn Dählie Ski Challenge blev jag 4:a, endast 6 poäng efter Lars Suther på tredje plats. Hade jag hållit Moberg bakom mig igår hade jag blivit 3:a i den svenska långloppscupen, men man kan inte få allt. Grattis IFK Mora SK som tog en snygg trippel i totalen! Andreas Holmberg passerade David Frisk och vann före just Frisk.

According to Polar V800 (siffrorna är ej justerade för att jag startade klockan ca 30 s före start och stängde av ca 3 s efter målgång)
Längd: 45,5 km
Tid: 2:04:22
Snittfart: 22.0 km/h
Totalstigning: 520 meter
Puls: Snitt 160 (85 %), max 177 (94 %)
Splittar: Sista 15 km-varvet 21.8 km/h i snitt med snittpuls 157 (84 %) och maxpuls 172 (91 %)

Väder
Minns inte exakt, men tror runt -1 grad i starten och plus 1 vid målgång. Växlande sol, klart, mulet, lätt snöfall. 1 dm snö dagen innan ovanpå hård bädd. Finkornigt längst upp på banan, men isigare runt stadion. Blev mer och mer blankt för varje varv. I denna värme kör jag i pannband, utan långkalsonger och i det tunnaste linne jag hittar som enda plagg under tävlingsdräkten. Det är onödigt att klä sig för varmt.

Skidor
Skidpar: Madshus Redine 2014/2015 pluskidor
Stenslip: Joakim Augustsson J2 (medium)
Rill: Swix skärande 2 mm sedan tidigare plus Red Creek tryckande julgran 0 till -10 grader
Paraffin: Swix Marathon vit invärmt två gånger
Pulver: Swix FC8x
Topping/vätska: Swix HVC (vi testade innan och det blev en höjning)

Skidorna gick kanonbra, jag hade ungefär som de andra i klungan. Det är verkligen fantastiskt att åka med bra skidor, och tyvärr väldigt betydelsefullt. På det finkorniga längst bort hade jag aningen sämre mot de andra, men där det var som grövst och blankast hade jag nog aningen bättre än medlet i klungan. Framförallt prologvarvet hade jag grymt glid. Kanske var det HVC:n som gjorde störst nytta där i början.

Oscars skidor var tvärtom, bättre i det finkorniga. Alla fem i tätklungan hade dock ungefär lika överallt. Andreas Holmberg den ende på skejtskidor. David Frisk, som normalt sett hade legat i vår klunga, hade nog inte de skarpaste laggan igår.