Mitt i semestern kommer den, som en pärla, Engebrektsturen valsande fram. Det unga loppet med det anrika namnet Engelbrekt har på kort tid etablerat sig till lite av en favorit för åkarna som satsar mot Cykelvasan. Loppens karaktär påminner om varandra och även på vintern så är Engelbrektsloppet ett småsyskon till Vasaloppet så kopplingen är väl etablerad.

Årets upplaga av loppet lockade rekordmånga deltagare, som ville utmana sig i Engelbekt Engelbrektssons bygd med många gruvhål och därtill säregen natur. Banan utmanar med snabba partier både på grus och stig samt ett par rejäla stigningar som chockar till systemet ordentligt mellan de snabba partierna.

Foto: cykelkanalen.se

Damernas tävlingsklasser hade till detta lopp en separat start och rullade gemensamt ut ur Norberg en halvtimme före herrarnas tävlingsklasser. Inför starten fanns åter igen en storfavorit med på linjen, vid förra deltävlingen kom hon inte till start på grund av en fin tredjeplats på EM dagen innan, Jennie Stenerhag. När damerna efter transportsträckan från Norberg till Klackberg nådde banans första backe så var det tre damer som var i en klass för sig själva, Stenerhag var en av dem och även Emmy Thelberg och hemmahoppet Clara Lundmark.

De tre damerna satte ett högt och bra tempo som ingen av de bakomvarande riktigt kunde svara på. Tempot var dock lite väl högt för Lundmark som fick slå av lite på takten efter ungefär två mils cykling. Thelberg och Stenerhag ångade friskt på med Lundmark stadigt tuffande strax bakom. De närmast jagande elitdamerna bakom var Team She Rides med Sandra Backman och Jessica Clarén men med sig hade de även Erika Zetterlund, Johanna Wallin och Lisa Olofsson. Samarbetet i klungan var bitvis ojämt så de vann ingen mark på de framförvarande.

Foto: cykelkanalen.se

Ut på det som kan beskrivas som andra loopen, eller i alla fall andra halvan av loppet, så ökade tempot dock och det först i tätduon. In i banans andra rejäla backe så testade Stenerhag benen och även motkonkurrenten. Bergspriset hägrade vid 47 kilometer och benen svarade mycket bra på Jennie Stenerhag som, när hon tittade bakåt, såg att hon fått en rejäl lucka ned. Stenerhag valde där och då att förvalta denna lucka och göra det hon trivs bäst med. Att gå loss solo för att ha kontroll på loppet och prestationen.

Thelberg som däremot inte är riktigt lika stort fan av soloåkning, före detta landsvägscyklist som hon är, hade tyvärr inget annat val än att kämpa på solo. Bakom sig hade hon Clara Lundmark som också hon tryckte på solo. Den starta tättrion var numera uppsplittrad med tre starka damer som ensamt tog sig an utmaning efter utmaning i terrängen in mot mål.

Det var även så de skulle komma in över mållinjen, i ensam mäktig majestät. Först den sexfaldiga Svenska mästarinnan Jennie Stenerhag som stabilt kunde rulla över linjen som segrarinna. Tvåa och trea i lika mäktig majestät kom Emmy Thelberg och Clara Lundmark.

Men det var inte bara Stenerhag som passade på att testa benen och konkurrenterna i terrängen och motlutet inför backpriset vid 47 kilometer, även Sandra Backman gjorde samma procedur vilket gav henne en god marginal ned till de övriga jagande damerna. Hon hade nästan en och en halv minut till godo på toppen av bergspriset. Ett avstånd hon sedan höll hela vägen in till mål där hon korsade linjen som fyra. Och på en femteplats spurtade hennes teamkompis in som femma. Ett väl fungerande teamwork med andra ord.

Resultat och totala poängställningen finns att hitta här på sidan. 

Foto: Oscar Ekstam

I herrarnas klass levererades det även teamwork på hög nivå. Det var då Serneke Allebike som ställde upp med fest. Och det direkt i första backen efter ynka 5 kilometer in i loppet. Det var en stor klunga som hade klarat sig med till denna backe men en efter en föll de av när trion Emil Lindgren, Michael Olsson och Johan Norén satte tryck på pedalerna. I andra backen vid 15 kilometer så gasade trion än mer för att skaka av sig än fler konkurrenter.

Vilket lyckades och när de tre pigga herrarna såg att de förskansat sig en lucka så var det inte värre än att de fortsatte sitt avancemang för att dryga ut luckan så mycket som möjligt. Vid passering Klackbergs skidstadio cirka 35 kilometer in i loppet hade trion en ledning på över en minut och lade sig på ett ”lugnare” tempo.

Men de kunde inte hålla något direkt ”fikatempo”, för bakom dem jagade en stor och stabil klunga på tio man. Oftast när så många cyklister finns i samma klunga brukar tempot vara ryckigt vilket oftast får till resultat att klungan antingen decimeras eller att de sakta men säkert tappar på de framförvarande cyklisterna. Men denna klunga bevisade motsatsen då de gång på gång avancerade riktigt hårt och tog ikapp på Serneke Allebike trion.

Foto: Oscar Ekstam

Däremot var trion i tät inte sämre än att de löpande höll koll på motkonkurrenterna och bitvis höjde tempot för att hålla dem bakom. Denna katt och råtta-lek höll tävlingen vid liv länge och andraklungan hölls intakt imponerande länge. Det var inte förrän efter bergspriset vid 47 kilometer som de första i den tio man starka klungan ”flög av”. Men sedan höll sig klungan intakt. De som jagade på bakom ledartrion var Emil Lindgren (den yngre från Ryska Posten Racing Team), Viktor Ludvigsson, Johan ”Limpan” Lindbom, Emil Thyrén, Erik Zälle (Herr Junior), Erik Åkesson, Henrik Sparr och Fredrik Lagercrantz (Herrar 40). En brokig skara cyklister med andra ord, men det var nog också detta som gav gruppen dess styrka. Alla var de från olika klubbar och klasser men med ett och samma mål, alla ville de ikapp trion i täten.

Men hur mycket de än försökte i andraklungan så rådde de inte på ”Allebike:arna” som höll stabilt i taktpinnen ända tills det bara var 500 meter kvar till mål. Då blev det öppet klubbmästerskap. I vilket Emil Lindgren (vi säger väl den äldre här för tydlighetens skull) drog det längsta strået och spurtade hem segern före Michael Olsson på andra plats och Johan Norén på tredje.

Foto: Oscar Ekstam

När det bara återstod fem kilometer så insåg cyklisterna i andraklungan att de förmodligen inte skulle komma ikapp trion i tät. Och de insåg definitivt att det skulle bli en spurtuppgörelse i klungan. Detta då de sista kilometrarna är tämligen lättåkta. In mot upploppet så gasar Viktor Ludvigsson på hårt i spets, bakom honom med lika mycket gas finns Limpan Lindbom. Och de båda har slagläge till att ta hem spurten. Men det de inte räknar med är spurtbenen i den unge lovande landsvägcyklisten, Emil Lindgren (den yngre…). Ryska posten ryttaren har visserligen ett fint förflutet inom mountainbike men det senaste året har han mestadels spenderat på landsvägen. Den kombinationen ska visa sig var både giftig och vinnande då han likt en kanonkula skjuts ut ur den sista kurvan innan upploppsrakan och får fart och krafter ingen annan kan matcha. Fjärdeplatsen bärgas genom en spurtvinst och även här det alltså Emil Lindgren som spurtar bäst. Femteplatsen lyckas Ludvigsson ta hand om (Limpan slutar sexa).

Resultat och totala poängställningen finns att hitta här på sidan. 

Vipps så är vi nu inne i slutskedet av långloppscirkusen och det är mindre än en vecka kvar till nästa kamp, i Ludvika med anrika Finnmarksturen (som också är Långlopps SM). En riktig prestigematch är att vänta och snart kommer vår införartikel om loppet, men läs reda nu mer på finnmarksturen.com

Nedan följer pallbilder och resultat från övriga tävlingsklasser topp 5 (om möjligt).
För att se mer härliga bilder från dagen så kan ni klicka in på cykelkanalen.se och söka rätt på er bild genom ert startnummer. Några av tävlingsfotona i denna artikel är hämtade från just Cykelkanalen.se. Plocka hem er bild ni också, och kom ihåg att tagga cykelkanalen.se när ni använder bilden. Det finns även bilder på happyride.se och mtbfoto.se

Artikel och prispallsbilder av Oscar Ekstam  2019-07-22

Herrar Junior

Herrar 40

Damer 50

Damer 30

Herrar 50

Damer 40

Herrar 30

Herrar 60

Damer Sport

Herrar Sport