Äntligen! Det är inte uttjatat alls: Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! Är vi igång! Långloppscupen är här och i år kan vi köra hela vägen till mål. Vilket många redan har passat på att göra vid Billingeracet som denna helgs strålande lördag avgjordes i Skövde.

Många var osäkra inför start, vissa visste inte riktigt var de skulle stå, andra hoppade otåligt av nervositet, en hel del hade säkert glömt något. Till och med förhandsfavoriterna ville inte uttala sig om utfallet. Osäkerheten i hur konkurrenterna tränat är större än tidigare och vilka är de nya förmågorna som anslutit? Det var till exempel tre års (första års) juniorer som inte fått vara med i kalaset förrän nu. Till och med arrangörerna var lite ringrostiga, men det är ju som att lära sig cykla… Så även att uppehållet varit långt så hittade vi alla tillbaka in i rätt hjulspår och kalaset brakade loss!

Damerna rev av plåstret först och vilken rivstart det blev. Rakt uppför plattåberget Billingen går nämligen starten och ger en rejäl utmaning direkt, lungorna vänds ut och in och det är som majbrasor i benen. Fyra damer slog sig tidigt loss i denna backe och bildade en kvartett som skulle bestå genom hela loppet.

Nellie Larsson, Jennie Stenerhag, Hanna Millved och Fanny Kjellqvist var de fyra damerna som först hade några sekunder, sedan en minut vid första depån 17 kilometer in i banan. På vägen tillbaka mot nästa klättring uppför Billingen så hade de drygat ut avståndet ned till hela fyra minuter. När kvartetten sedan angjorde stadion för varvning så var det ett samlat gäng både bildligt och stämningsfullt. Det gick nästan att ta på stämningen, nervöst avvaktande men ändå med bra forcering i pedalerna för att stressa varandra.

Det var inte förrän sista delen av loopen med bara någon mil kvar till mål som kvartetten splittrades upp på riktigt. Då visade Nellie Larsson tänderna och gasade ifrån de övriga, närmast bakom jagade Jennie Stenerhag och gav aldrig Nellie någon vila. Det var alltså fortsatt nervöst när sista backen, den beryktade Strupen, skulle angöras. Men väl in i den så hade Nellie lyckats ta kommandot och greppet om segern var inom räckhåll. Hon kunde enkelt sträcka på sig på upploppet och rulla över mållinjen som segrarinna med nästan en minuts marginal ned till Jennie Stenerhag. Och avståndet på drygt en minut hölls mellan samtliga i den forna kvartetten, där Hanna Millved blev trea och Fanny Kjellqvist fyra. På femte plats kämpade Johanna Wallin in.

Herrarnas start var lite mer samlad uppför startbacke (än damernas) vilket även skulle visa sig hålla sig en bra stund in i loppet. Ut på första långa grusvägen, den gamla banvallen, var det nämligen ett 15-tal cyklister i förstaklungan som tågade på friskt. En klunga som mer eller mindre höll ihop tills det var dags för nästa klättring uppför Billingeberget. Det var då kvintetten med enkom förhandsfavoriter bröt sig ut. Matthias Wengelin, Axel Lindh, Johan Norén, Emil Lindgren och Erik Mattelin.

Det visade sig alltså att rutin är A och O i de långa loppen då både herrarnas och damernas tät bestod av kända erfarna cyklister. Och i herrarnas kvintett visade sig rutinen gång på gång under den sista långa loopen. En efter en försökte cyklisterna nämligen utmana varandra för att skapa lucka eller stressa konkurrenterna. Men det blev aldrig något riktigt avgörande, de var för rutinerade för att gå på varandras försök. Om inte annat så blev i alla fall alla fem rejält trötta.

Skulle det vara den sista gången uppför Billingeberget, i den mytomspunna Strupen, det skulle avgöras? Det verkade till en börja så när hela kvintetten blev splittrad i backen. Men! På grund av ombyggnationer av stadion så blev den avslutande platta delen innan mål dubbelt så lång och Matthias, Axel och Johan kunde återsamlas med Emil farligt bakom. Trion dundrade på i ett furiöst tempo mot mållinjen och Axel fick en fin linje in på upploppet, på hjul fanns Matthias och Johan var tvungen att släppa i dammet. Matthias viker ut och utmanar men Axel behåller ledningen och ser precis ut att ta hem det när han fäller fram cykel lite väl tidigt och Matthias får en millimetertunn lucka som han precis lyckas utnyttja för att ta hem segern med minsta möjliga marginal.  

Premiären avslutades således både med en brilliant soloseger och en riktig rysare. Precis så roligt som vi var vana vid innan pandemin. Nu är vi där igen, och som vi njuter!

Artikel av Oscar Ekstam  2022-05-08

Herrar Junior

Damer 30

Herrar 30

Damer 40

Herrar 40

Damer 50

Herrar 50

Herrar 60

Herrar Sport