Så fånigt ändå.

Det här med att jag kan bli så nöjd och glad bara av att cykla lite snabbare. Men efter motgångar fyra deltävlingar i följd så var det riktigt skönt att få känna ett lyft igen. Det var väl inte så att det blixtrade om min cykelåkning men jag var med i gruppen som gjorde upp om placeringarna 6-15 och det är inte fy skam för att vara jag. Att jag sedan blev 15:e och sist i gruppen var kanske för att jag var så nöjd över att vara tillbaka på den nivån att jag inte ansträngde mig det där lilla extra för ett ännu bättre resultat. 

I fjol blev jag sjua på Engelbrektsturen men helgens 15:e plats var nog prestationsmässigt inte långt ifrån förra årets insats. Det var bara många fler duktiga cyklister med detta år. Det är ju svårt att jämföra resultat mot resultat och ett år mot ett annat, men det jag kan konstatera är att jag kör bra på Engelbrektsturen. Jag trivs helt enkelt i Norberg.

Det skedde några olyckor under Engelbrektsturen där det kunnat sluta riktigt illa, mer om sånt går att finna på min blogg (http://oijer.blogspot.se). Men nu verkar det som om det gått relativt bra med de inblandade ändå så jag börjar kunna uppskatta min egen insats och prestation lite mer. Jag tyckte annars att det var rätt tungt att komma i mål och få höra om folk, som är lite som jag, vara med i den ena olyckan hemskare än den andra.
Vurpor och olyckor är tyvärr en del av sporten, men det gör det inte lättare för det. 

Till själva loppet för min del då:
Jag kom iväg bra i starten, satt precis bakom dom stora favoriterna, precis där jag ville vara. I backarna vid Klackberg så gick det mesta enligt plan och jag spottades ut på dom efterföljande grusvägarna i en tredjegrupp. Gruppen (jag bidrog dock inte med mycket) kom ifatt andragruppen och sedan höll vi ihop mer eller mindre resten av loppet. 
Efter drygt fem mil fick jag ge mig från gruppen. Lite mosig i kroppen och kanske i en liten svacka så var jag sist in på banans stökigaste parti. Kom ut ur skogen ensam och körde så sista milen eller så, ensam in mot mål.

Hade jättebra service med langning från Erik Ekwall och flaskorna var svala och härliga när jag fick dom. Riktigt skönt i högsommarvärmen. För det var varmt vill jag lova. Temperaturer kring 30 grader är inget vi svenskar är bortskämda med, så det var kanske lite tufft för vissa. Det är inte direkt som att vi som bor i Sverige hunnit anpassa oss till hettan. Jag gillar dock värme och hade förberett mig bra så jag tycker att det också gick bra.

Även om jag tycker långloppen är så trevliga och jag skulle kunna spendera hur mycket tid som helst där så har jag allt som oftast ganska bråttom därifrån och hem till barnen. Så även denna gång. Ändå trevligt att få prata med en del av er. Jag har aldrig tråkigt i samband med en långloppstävling, det är då ett som är säkert och det är nog också därför som jag håller på med den här sporten år efter år.

 Sådär såg jag ut när jag skulle till att passera mållinjen. 

Jag filmade hela loppet och den filmen kommer att komma ut i sin helhet på min Youtube-kanal så småningom. Jag har några andra lopp och cykelrelaterade klipp där, ni kan klicka er in här om ni vill börja prenumerera på min kanal eller kika runt bland mina videos.

Nu är det bara att ladda om benen och knoppen inför nästa stora drabbning, Finnmarksturen i Ludvika!