Långloppsbloggen - Ett ÄNTLIGEN med skräckblandad förtjusning - ctl00_cph1_head_topImage

Ett ÄNTLIGEN med skräckblandad förtjusning

Blogg_linda_2022.jpg

Just nu vet jag faktiskt inte om jag mest ser fram emot träffas, prata cykel och hänga med likasinnande eller om det är själva cykelmomentet som lockar. Har landat ganska djupt i soffan här efter en helg fylld med MTB och är så där mör som man blir när man kört mycket stig. Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig faktiskt ganska överkörd. Stundtals idag så ville armarna helst checka ut, ryggen skrek och kroppen tyckte jag borde lägga mig i lingonriset och titta upp mot himmeln istället. Det kommer bli 77 hårda kilometrar på lördag. 

Det är tre år sedan vi senaste hängde på Billingen. Det är lång tid. Tittar jag i träningskalendern kan jag se att jag åtminstone inte slarvat med träningen. Förra året registrerade jag 518 tränade timmar och hitills i år har jag skrapat ihop 172h. Det är ganska mycket får en heltidsarbetande tonårsmamma. Samtidigt så har jag ”fuskat” med MTB-träningen. Jag har kört massor av timmar på landsväg och för er som tror att valet av cykel inte spelar roll – ni har fel. 2019 var 67% av mina tränade timmar på MTB, 2021 sjönk det till 32% och hittills i år har 19% av de tränade timmarna varit i skogen. Då har jag dessutom gått och skaffat en cross och alla de timmarna är också inräknade där. Så att mina armar och min rygg inte riktigt gillade mig idag, det var inte så konstigt. Avsaknaden av armhävningar och gymaktiviteter är också ett faktum. Utmärkelsen ”Årets kattarmar” är klar. Det gör inte så mycket, jag får helt enkelt koppla på ett pannben av rang och lita på att watten i benen kommer ta mig framåt. Kan säga att jag ser fram emot den där banvallen lite extra mycket. 

I år är det också lite extra nervöst eftersom också sonen kommer stå på startlinjen. Han kommer klara det galant, men oavsett hur gamla barnen blir så är man lite nervös i mammahjärtat. 

Jag hoppas att också alla ni är taggade och känner ett stort äntligen inombords. Jag har längtat efter den här dagen så länge. Äntligen ska vi långloppor trampa oss trötta, heja på varandra, fylla på med energi och njuta av känslan när vi passerat målgången. 

Vi ses i Skövde och jag ser fram emot att få både heja och bli hejad på när vi passerar varandra på stigarna.  Kör så det ryker! 

Linda.jpg

Att äta långloppsmaten liggandes är något att se framemot. 

Linda1.jpg

Post-race bilderna som kommer fylla våra flöden framöver.