Abloc Winter Challenge!

Erik_bloggbild2019.jpg

Halloj!

Nu var det ett tag sedan sist. Livet flyter på snabbt och jag har redan avklarat halva min högskoleutbildning och vi ska hoppa in i 2020 om några timmar. För ett par dagar sedan körde jag även Abloc Winter Challenge, som här kommer en rapport från. Om ett par dagar kommer även en årssummering här på bloggen.

Abloc Winter Challenge är en sjuk grej där man cyklar tillsammans i 315 kilometer mitt i vintern. Originalsträckan är runt Vättern, och det var även därför jag anmälde mig i somras, för att det skulle vara mäktigt att cykla runt Vättern på vintern. Vätternrundan på sommaren lockar inte jättemycket, och det är bara coolt om man cyklar riktigt snabbt, och det är inget jag vill göra inom närmsta åren. Men på vintern är det mäktigt på riktigt.
Tyvärr fick vi reda på att Trafikverket och Länsstyrelsen stoppat vissa delar som vi skulle cykla runt Vättern, så Abloc fick i sista stund dra om banan helt. Vi cyklister fick inte reda på hur och var vi skulle köra förrän 20:00 kvällen innan.

Ablock Winter Challenge

Foto: Håkan Åkesson

Ablock Winter Challenge

Foto: Håkan Åkesson

Ablock Winter Challenge

Innan start. Foto: Håkan Åkesson

Vi i snabbgruppen startade så sent som 06:30 från centrala Jönköping, hela 1,5 timme senare än hjältarna i snygg-gruppen. Termometern visade runt -9 grader men enligt källor skulle det bli varmare under dagen, runt -4. Jag tror vi var 22 tappra cyklister som trampade iväg med Jönköping i ryggen i mörkret i snabbgruppen och satte kurs mot Huskvarna. Det var riktigt kallt men bra stämning i gruppen, där vi var en hel del som tog vår Winter Challenge-oskuld medan det var fler som körde för femte gången. Kilometrarna gick ganska fort i början medan temperaturen tickade ned mot -11 när vi kom upp på lite höjder och bort från stan. Sportdrycken i flaskan frös efter dryga timmen vilket försvårade min nutritionsplan lite. Planen var att dricka 750ml sportdryck mellan varje stopp, samt äta snickers och ta gels.

Första fikan var efter 45 kilometer, och då hade jag varit kissnödig i dryga 20 km. Fyllde på flaskan med varm saft och hade den i ryggfickan istället. Åt lite innan vi drog vidare. Började frysa något förfärligt om fingrarna när det gick utför efter stoppet, men det blev bättre när vi började köra lite uppför igen. Åkte runt och snackade med massa fler trevliga vintercyklister, körde fina vägar, såg en legend som var ute och klippte gräset i -8 grader den 28 december vilket genererade till ännu ett samtalsämne några minuter därefter.
När vi började närma oss 100 km började det kännas lite i benen och man såg fram emot våfflorna och byte av underställ efter 112 km.


Ablock Winter Challenge

Foto: Håkan Åkesson

Ablock Winter Challenge

Foto: Håkan Åkesson

Ablock Winter Challenge

Foto: Håkan Åkesson

I med våfflor, en nocco och lite annat smått o gott, på med nytt, torrt underställ och batterierna till el-sulorna och man kände sig pånyttfödd igen. Det kändes riktigt bra. Låg och drog en hel del därefter och fick fina pratstunder med b.la. Richard Larsén. Riktigt trevlig. Och sinnessjukt stark. Kilometrarna tickade på och det blev fler och fler som började bli lite mosiga innan nästa fika, som skulle vara efter 162 km, lite mer än halvvägs. Kändes fortfarande riktigt bra och man hade ingen aning om vart vi var, men glada var vi ändå. Kisspaus, och lite fika efter 16 mil gjorde susen för många, iallafall ett tag. Vi körde på och helt plötsligt var vi i Mjölby. Där blev vi inledda på cykelbanor och tillslut snurrade vi runt i villakvarter och undrade vart fan vi skulle. Hittade tillslut ut ur Mjölby och tog sikte på lunchen i Vadstena. Ungefär här började jag få huvudvärk och hade min första lilla dipp, troligtvis pg.a. lite för lite vätska. Kroppen kändes fortsatt bra men huvudet bultade. Försökte dricka och äta så mycket jag kunde. Dock var det många som hade det värre än mig och blev avhängda mellan Mjölby och Vadstena och vi fick åka runt och vänta in dem då och då.

Lunchbuffén i Vadstena satt som ett smäck, gryta med mos som man bara kunde sluka i sig utan o tugga. Byte av underställ även här, samt satte jag på mig en varmare jacka och ett par varmare handskar. Det började bli mörkt igen och jag trodde det skulle bli kallare, men det blev det inte. Motvind söderut och vi fick igång ett fint flyt med en belgisk kedja ett par - tre mil. Många var krokiga och låg längst bak och hängde på, men jag kände mig stark och körde på. Passerade snygg-gruppen och då var det några som bytte från vår grupp till deras. Från Ödeshög efter 235km var det inte många fler än Larsén som fick vinden på näsan. Han gnetade på och vi låg på ett led bakom honom fram till femte och sista fikan efter 263km.

Ablock Winter Challenge

Foto: Håkan Åkesson

Fikade, bytte batteri på lampan för säkerhetsskull, och påbörjade de sista 52 kilometrarna in mot mål. Kände mig stark igen och låg där framme tillsammans med Larsén och hjälpte till i ca 15 km. Sedan märkte jag att det var mycket mer bekvämt att ligga bakom. Vid Ölmstad efter 288km började energin tryta ordentligt. Fick i mig en Mars och det kändes lite bättre iallafall. Strax därefter fick vi syn på halvsnabba gruppen framför oss, och då gick farten upp ordentligt. Vi passerade dem strax innan Skärstad och hejade på Ludde som låg med där. Kollade bak och såg till min förvåning att Fredrik fortfarande låg på mitt hjul, det trodde jag inte. Riktigt imponerad av honom, då även jag började slita hårt för att orka.

Det började gå riktigt fort när vi närmade oss Huskvarna igen och jag försökte peppa både mig och Fredrik. Han var ordentligt trött och när vi rullade in på torget efter 315 kilometer, nästan 11:45 timmar och över 2600 höjdmeter blev jag riktigt glad. Vi var 22 stycken som startade i snabbgruppen kl 06:30 på morgonen, och vi var typ 10 kvar när vi gick i mål strax efter 20:00 samma kväll och att jag och Fredrik var två av dem som var kvar hela vägen är jag riktigt stolt över.

Ablock Winter Challenge

Efter målgång. Foto: Håkan Åkesson

Det var en riktigt häftig upplevelse att hålla på så länge och det gav verkligen mersmak. Turen gick i mörker stora delar av dagen så vi såg inte mycket av Småland och Östergötland, men jag tror att den även hade varit fantastiskt fin på sommaren i ljuset.

Gott Nytt År!